Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel knep ihop läpparna, Bry dig inte, det är ändå för allas bästa! Svara inte Niel svara inte, tänkte han.

Mona fick tårar i ögonen. "Nej! Släpp mig!" bad hon igen. Mannen tänkte sälja henne, det var tydligt, då skulle hon inte få se Niel igen...Mannen drog in henne i en byggnad. Det var kolsvart inuti den.

Niel kände hur han bara iväg och bands fast någonstans. Värme började spridas över ryggen. "Vem kan få den stilige unge mannen att falla i elden först? Tre försök för 5 guldmynt!"

Tillslut kom de in i ett upplyst rum. Det var andra bundna särlingar där, och på några stolar satt män och kvinnor, som på en auktion.
Mona var den första att ropas upp, och hon köptes utav en äldre herre, han såg snäll ut. "Här, du har så litet på dig" sa han och hängde sin kappa över hennes axlar och drog bort hennes rep.

Efter någon timme sattes Niel, bränd och blodig på en stol för auktion. Flera såg intresserade ut. "Av med skjortan!" sa en äldre man. Niel kände sin skjorta gå sönder och snart låg den på marken. Mannen inspekterade Niel med ett nöjt uttryck. "Jag bjuder 100 guldmynt!" utropade han och publiken flämtade. Köpet accepterades och snart satt Niel i framsätter på en häst vagn. I en annan vagn, också äldre herrens, låg särlingar i en stor hög.

(Tänkte att Niel,och Mona och Milena alla tre jobbar hos gubben, men vet inte om de andra...och en dag så typ 'shit, är du här?!?!?'

(Låter bra)

Mona hade slängts in i en vagn, som tur var hade hon fått en plats mot väggen, så hon låg inte och trängdes med någon annan. Hon började tyst gråta, hon skulle aldrig få se Niel igen...Det var orättvist, nu skulle hon bli slav igen...

När de kom fram fick Niel ställa sig i köket med en massa kvinnor och baka bröd. Surt stod han och knådade bröd i tre dagar utan att bry sig ett skit om de som pratade med honom. Han skulle aldrig få se Mona igen. "Helvete!" morrade han lågt och slängde massan mot väggen, där den fastnade.

Mona fick det lite bättre än hon väntat. Den äldre mannen ville att hon skulle sjunga så mycket, att hon tillslut blev så hes och fick ont i halsen att hon tappade rösten för ett tag. Så när hon inte kunde sjunga på ett tag så fick hon hjälpa till mef städningen. De hade tvingat på henne en piguniform.

Niel tog degen från väggen och fortsatte knåda.

Mona hade under tiden hon sjungit så mycket bara varit i mannens rum, nu fick hon äntligen gå ner då hon skulle städa.
Det var rätt så skönt att slippa prata..Hon ville inte prata, det gjorde ont utan Niel. Hon saknade honom så...