LotR (Privat)

Keya möter inte hans blick utan börjar tyst äta, han skulle se i hennes ögon att hon ljög om att allt var bra.

Banner åt i tystnad och länge. Utan att ha något att prata om blev minuterna väldigt långa.

Keya såg på honom för att bryta tystnaden. "Hästarna har det bra." sa hon som trevande men stelnade till då hon över Banners axel såg mannen komma in i rummet.

Han tittade upp. "Va? O, det är bra. De behöver sin vila" Banner tystnade när hon inte alls såg ut att lyssna på vad han sade. Han viftade lite med handen framför hennes ögon. "Hallå, Keya?"

Keya varken såg eller hörde honom, bara såg på mannen som steg in i rummet. Hela hon var stel och hon hade bleknat märkbart.

Banner lutade sig en aning förolämpat tillbaka i stolen. "Keya, vad är det du ..?" Han vred på sig i stolen och spanade ut över rummet- "Vem är det du ..?" Han avbröt sig själv och vände sig om igen. "Det är okej, Keya"

Keya tycktes äntligen höra honom, mannen hade gått. Han verkade ta sig vidare ut utan frukost och Keya nickade åt Banner. Hon var fortfarande uppskadad och blek av det hela.

Långsamt återvände han till frukosten. "Vad hade du tänkt göra idag?", frågade han, mest för att ha något att prata om.

Keya rycker på axlarna men vill inte äta mer. "Jag vet inte, vad kan man göra?" frågade hon, vad roade sig folk med?

Han svalde. "Jag har inte umgåtts så mycket på sistone med människor, mest betraktat dem eller suttit inne på sådana ställen som det här"