The Marauders - Always and forever [SV]

Awesome!

Såklart det är!!

Kapitel 58
Förklaringen om Fenixorden
juli 1995

Efter middagen, som bestod av köttgryta och potatisröra, gäspade Molly stort innan hon sa;
’’Det börjar bli läggdags, tror jag.’’
’’Inte riktigt än, Molly’’, sa Sirius, och vände sig mot Harry. ’’Vet du, jag är förvånad över dig. Jag trodde att det första du skulle göra när du kom hit var att fråga om Voldemort.’’
Atmosfären blev snabbt spänd i rummet då Voldemorts namn nämndes.
Molly tittade snabbt upp, Fletcher satte i halsen och Remus sänkte långsamt bägaren med ett vaksamt uttryck mot Sirius.
’’Det gjorde jag också! Jag frågade Ron och Hermione, men de sa att de inte får vara med i Fenixorden, så…’’
’’Och det har de alldeles rätt i!’’ sa Molly. ’’Ni är för unga.’’
’’Sen när måste man vara med i Fenixorden för att få ställa frågor? Harry har suttit fast i det där mugglarhuset i en månad. Han har rätt att få veta vad som har hä…’’ började Sirius.
’’Vänta nu!’’ Avbröt plötsligt Fred med hög röst. (Eller var det George?)
’’Varför ska Harry få sina frågor besvarade?’’ frågade George. (Eller om det nu var Fred…)
’’Vi har försökt att få ur ersaker i en hel månad och ni har inte berättat en enda jäkla grej för oss!’’ sa… äsch, någon av tvillingarna.
’’Ni är för unga, ni är inte med i Orden.’’, härmade den andra sin mor. ’’Harry är inte ens myndig!’’
’’Det är inte mitt fel att ni inte har fått veta vad Orden gör’’, sa Sirius lugnt. ’’Det är era föräldrars beslut. Harry å andra sidan…’’
’’Det är inte din sak att bestämma vad som är bra för Harry!’’ sa Molly. ’’Du har väl inte glömt vad Dumbledore sa?’’
’’Om vad då?’’ frågade Sirius, så sansat han kunde.
’’Om att inte berätta mer för Harry än han behöver få veta.’’
Remus började bli orolig, han kände på sig att det här inte skulle sluta bra.
’’Jag tänker inte berätta mer för Harry än han behöver få veta, Molly!’’ sa Sirius. ’’Men eftersom det var han som såg Voldemort komma tillbaka…’’ (det gick en rysning runt i rummet igen, men Sirius ignorerade det.) ’’... har han mer rätt än de flesta att…’’
’’Han är inte en medlem av Fenixorden! Sa Molly. ’’Han är bara femton och…’’
’’Och han har fått klara av lika mycket som de flesta i vår orden’’, sa Sirius. ’’Och mer än många av dem.’’
Han började bli otålig. Harry var ingen vanlig femtonåring, kunde inte bara Molly fatta det? Han hade stått öga mot öga mot Voldemort tre gånger, och lyckats klara sig varenda gång. Det var inte någon av hennes egna barn, det var Harry Potter…
’’Ingen förnekar vad han har gjort!’’ sa Molly. ’’Men han är fortfarande…’’
’’Han är inget barn!’’
’’Han är inte vuxen heller! Han är inte James, Sirius!’’
Att höra James namn kastas ut på det sättet var som att få en kniv i ryggen för både Sirius och Remus. Sirius fick ta ett djupt andetag för att inte börja vråla.
’’Tack, Molly, jag är fullt på det klara med vem han är.’’
’’Jag är inte så säker på det! Ibland när du pratar om honom skulle man kunna tro att du fått din bäste vän tillbaka!’’
Kniven förvandlades på något mirakulöst sätt till ett svärd, men Sirius hann inte säga något innan Harry plötsligt började prata.
’’Vad är det för fel med det?’’
’’Felet är att du inte är din far, hur mycket du än liknar honom!’’ Sa Molly argt. ’’Du går fortfarande i skolan och vuxna personer med ansvar för dig borde komma ihåg det!’’
’’Vilket alltså betyder att jag är en oansvarig gudfar?’’ sa Sirius, och kunde nu inte låta bli att höja rösten. Varför kunde inte Molly bara fatta, det var Harry alltihop handlade om, det var ju Harry som Voldemort var ute efter… Molly hade ingen rätt att bestämma, varför skulle inte Harry få veta något?
’’Det betyder att du är känd för att handla överilat, Sirius, och det är därför Dumbledore helatiden påminner dig om att du måste stanna hemma och…
’’Var vänlig och lämna mina instruktioner från Dumbledore utanför det här, är du snäll!’’
’’Arthur!’’ sa plötsligt Molly. ’’Arthur, ge mig lite stöd!’’
’’Dumbledore vet att situationen har förändrats, Molly. Han har insett att Harry måste hållas informerad till en viss grad, nu när han bor i högkvarteret.’’
’’Ja, men det är inte samma sak som att låta honom få fråga precis vad han vill!’’
Remus, som också började bli aningen irriterad på Mollys åsikt, bestämde sig för att hoppa in. (Eftersom han var medveten om att han själv skulle kunna hantera situationen bättre än Sirius.)
’’Personligen tror jag’’, sa han, och Molly vände sig genast mot honom i hopp om att äntligen få någon på sin sida. ’’…att det är bättre att Harry får fakta i saken från oss – inte all fakta, Molly, men bilden i stort – och inte en förvrängd version av… andra.’’
Han tänkte på förlängningsöronen Fred och George uppfunnit. Trots att Molly tagit hand om de flesta fanns det säkert mer än ett dussin kvar.
’’Jaha’’, sa Molly. ’’Jaha, jag ser att jag kommer att bli nedröstad. Men jag vill bara säga att Dumbledore måste ha haft sina skäl för att inte vilja att Harry skulle få veta för mycket, och eftersom jag är en person som har Harrys bästa för ögonen…’’
Sirius surnade till.
’’Han är inte din son.’’
’’Så gott som. Vem annars har han?’’
’’Han har mig!’’
’’Ja. Saken är bara den att det har varit ganska svårt för dig att se efter honom medan du har suttit inlåst i Azkaban, eller hur?’’
Sirius började resa sig ur stolen, och Remus grep in igen.
’’Molly, du är inte den enda här vid bordet som bryr sig om Harry. Sirius, sätt dig ner.’’
Sirius sjönk sakta tillbaka ner i stolen med ansiktet fäst på Molly.
’’Jag tycker Harry borde få lov att säga sin mening om saken. Han är tillräckligt gammal att få bestämma själv’’, Sa Remus.
’’Jag vill veta vad som har hänt!’’
’’Då så.’’ Sa Molly med ostadig röst. ’’Ginny… Ron… Hermione… Fred… George…jag vill att ni lämnar köket, nu på momangen.’’
Efter några minuters protester och bråk satt alla utom Ginny i köket, men Remus var övertygad om att hon var väl utrustad med förlängningsöron.
’’Okej, Harry, vad vill du veta?’’ sa Sirius när det äntligen blivit tyst.
’’Var är Voldemort? Vad gör han? Jag har försökt titta på mugglarnyheterna på teve, men det har inte varit nånting som verkar ha med honom att göra, inga konstiga dödsfall eller så.’’
’’Det beror på att det inte har varit några konstiga dödsfall än’’, sa Sirius, och han hade börjat få tillbaka sin vanliga, lugna ton. ’’Inte så vitt vi vet i alla fall, och vi vet en hel del.’’
’’Åtminstone mer än han tror att vi gör’’, flikade Remus in.
’’Hur kommer det sig att han slutat att döda folk?’’ frågade Harry.
’’Därför att han inte vill dra uppmärksamheten till sig. Det skulle vara farligt för honom. Hans återkomst gick inte riktigt som han önskade sig. Han strulade till det.’’
’’Eller rättare sagt, du strulade till det för honom’’, sa Remus med ett leende.
’’Hur då?’’
’’Det var inte meningen att du skulle överleva! Inga andra än hans Dödsätare skulle veta att han kommit tillbaka. Men du överlevde och kunde vittna om det.’’
’’Och den absolut siste han ville skulle få reda på hans återkomst, så tidigt, det var Dumbledore. Men du såg till att Dumbledore fick veta det med detsamma.’’
’’Hur har det hjälpt?’’ frågade Harry tvivelaktigt.
’’Skojar du?’’ sa Bill. ’’Dumbledore är ju den ende som Du-vet-vem nånsin var rädd för!’’
’’Tack vare dig kunde Dumbledore återinkalla Fenixorden bara en timme efter att Voldemort kommit tillbaka,’’ sa Sirius.
’’Och vad har Fenixorden sysslat med då?’’
’’Arbetat så hårt vi kan för att hindra Voldemort från att genomföra sina planer’’, sa Sirius.
’’Hur vet ni vad han har för planer?’’ frågade Harry.
’’Dumbledore har vissa aningar, och hans aningar brukar oftast visa sig riktiga.’’
’’Så vad tror Dumbledore att han planerar?’’
’’Jo, först och främst vill han bygga upp sin armé igen’’, sa Sirius. ’’Förr i tiden hade han väldiga skaror i sin makt: häxor och trollkarlar som han hade skrämt eller förhäxat till att följa honom, sina trogna Dödsätare och ett stort antal olika mörkervarelser. Du hörde att han planerade att värva jättarna, det är bara en av alla de grupper han är ute efter. Han kommer knappast att ge sig på Trolldomsministeriet med bara ett dussin Dödsätare.’’
’’Ni tänker alltså försöka hindra honom från att få fler anhängare?’’
’’Vi gör vårt bästa’’, sa Remus.
’’Hur då?’’
’’Jo, huvudsaken är att försöka övertyga så många som möjligt om att Du-vet-vem faktiskt har återvänt och att få dem att vara på sin vakt’’, sa Bill. ’’Fast det har visat sig knepigt.’’
’’Varför det?’’
’’På grund av ministeriets inställning’’, sa Tonks. ’’Du såg ju Cornelius Fudge efter att Du-vet-vem kom tillbaka, Harry. Och han har inte ändrat ståndpunkt alls. Han vägrar absolut tro på att det har hänt.’’
’’Men varför!?’’ sa Harry upprört. ’’Varför är han så dum? Om Dumbledore...’’
’’Ja just det, där satte du fingret på problemet. Dumbledore’’, sa mr Weasley och log.
’’Fudge är rädd för honom, förstår du’’, sa Tonks.
’’Rädd för Dumbledore?’’
’’Rädd för vad han har i kikarn. Fudge tror att Dumbledore har planer på att störta honom. Han tror att Dumbledore själv vill bli Trolldomsminister.
’’Men Dumbledore vill inte...’’
’’Det är klart att han inte vill’’, sa mr Weasley. ’’Han har aldrig velat ha ministerposten, även om massor av folk ville att han skulle ta den när Millicent Bagnold avgick. Fudge kom till makten istället, men han har aldrig riktigt glömt hur mycket folkligt stöd Dumbledore hade, trots att han aldrig sökte jobbet.’’
’’Innerst inne vet Fudge att Dumbledor är mycket klokare än honom, en mycket mäktigare trollkarl, och i början av sin ministertid bad han ständigt Dumbledore om hjälp och råd’’, sa Remus. ’’Men det verkar som om Fudge har förälskat sig i makten och är mycket självsäkrare nu. Han älskar att vara Trolldomsminister och har lyckats övertyga sig själv om att det är han som är den kloke och att Dumbledore bara ställer till med bråk för sakens skull.
’’Hur kan han tro det?’’ sa Harry ilsket. ’’Hur kan Fudge tro att Dumbledore bara skulle hitta på alltsammans... att jag bara skulle hitta på alltsammans?’’
’’Därför att om han accepterar att Voldemort är tillbaka skulle det innebära problem som ministeriet inte behövt ta itu med på nästan fjorton år’’, sa Sirius bistert. ’’Fudge kan helt enkelt inte förmå sig att se sanningen i vitögat. Det är så mycket bekvämare att intala sig själv att Dumbledore ljuger för att få honom på fall.’’
’’Du inser ju problemet’’, sa Remus. ’’Så länge ministeriet vidhåller att det inte finns nånting att frukta från Voldemort är det svårt att övertyga folk om att han är tillbaka, särskilt som de helst inte vill tro på det. Dessutom förlitar sig ministeriet på att The Daily Prophet inte ska rapportera nånting av Dumbledores ryktesspridning, som de kallar det, så de flesta inom trollkarlssamhället är totalt ovetande om att nånting alls har hänt, och det gör dem till en lätt måltavla för Dödsätarna om de använder Imperiusförbannelsen.’’
’’Men ni talar väl om det för folk?’’ sa Harry. ’’Ni låter väl folk få veta att han är tillbaka?’’
’’Tja, eftersom jag tydligen är en galen massmördare och ministeriet har satt ett pris på tiotusen galleoner på mitt huvud kan jag ju knappast gå ut på gatorna och dela ut flygblad, va?’’ sa Sirius.
’’Och jag är inte nån särskilt populär middagsgäst hos de flesta familjer’’, sa Remus. ’’Det är en av yrkesriskerna med att vara en varulv.’’
’’Tonks och Arthur skulle förlora sina jobb vid ministeriet om de började snacka för mycket om saken’’, sa Sirius. ’’Och det är väldigt viktigt för oss att ha spioner på ministeriet, för du kan slå dig i backen på att Voldemort har det.’’
’’Men vi har lyckats övertyga en del personer’’, sa mr Weasley.
’’Till exempel Tonks här – hon var för ung för att vara med i Fenixorden förra gången, och det är en väldig fördel för oss att ha Aurorer på vår sida. Kingsley Shacklebolt har också varit en stor tillgång, han har ansvaret för jakten på Sirius, så han har försett ministeriet med information om att Sirius befinner sig i Tibet.’’
’’Men om ingen av er låter folk få veta att Voldemort är tillbaka...?’’ började Harry.
’’Vem har sagt att ingen av oss gör det? Varför tror du att Dumbledore har råkat i såna svårigheter?’’
’’Vad menar du?’’
’’De försöker ge honom dåligt rykte’’, sa Remus. ’’Såg du inte The Daily Prophet förra veckan? Där stod det att han hade röstats bort från ordförandeskapet för Internationella trollkarlsförbundet för att han håller på att bli gammal och förlora greppet, men det är inte sant. Han blev bortröstad av ministerietrollkarlarna sen han hållit ett tal där han tillkännegav Voldemorts återkomst. De har degraderat honom från Överstetrollkarl i Wizengamot – det är trollkarlarnas högsta domstol – och de talar också om att ta ifrån honom hans Merlinorden av första graden.’’
’’Men Dumbledore säger ju att han inte bryr sig om vad de gör, sålänge de inte tar bort honom från chokladgrodekorten’’, flinade Bill.
’’Det är inget att skoja om’’, sa mr Weasley skarpt. ’’Om han fortsätter att utmana ministeriet på dethär viset kan det sluta med att de sätter honom i Azkabanfängelset, och det är det sista vi vill. Så länge Ni-vet-vem vet att Dumbledore finns där ute och känner till hans planer kommer han att gå försiktigt fram. Om Dumbledore är ur vägen... ja då är fältet fritt för Ni-vet-vem.’’
’’Men om Voldemort försöker värva fler Dödsätare måste det ju komma ut att han är tillbaka?’’ sa Harry.
’’Voldemort går inte direkt hem till folk och knackar på dörren, Harry’’, sa Sirius. ’’Han använder list, förhäxar och utpressar dem.’’
’’Vad är han ute efter förutom anhängare?’’ frågade Harry.
Sirius och Remus utbytte en snabb blick.
’’Sånt som han bara kan få på smygvägar’’, sa Sirius. ’’Som till exempel ett vapen. Nånting han inte hade förra gången.’’
’’Förra gången han hade makten?’’
’’Ja.’’
’’Som vad för slags vapen? Nånting värre än Avada Kedavra...?’’
’’Nu räcker det!’’ hördes plötsligt Mollys röst. Hon stod med armarna i kors och såg väldigt ilsken ut. ’’Jag vill att ni går och lägger er nu. Allihop.’’
’’Du kan inte kommendera oss...’’ började Fred (slash George).
’’Om jag kan!’’ fräste Molly. ’’Ni har gett Harry massvis med information! Om han får lite till kan ni lika gärna ta in honom i Fenixorden med en gång.’’
’’Varför inte?’’ sa Harry. ’’Jag går med, jag vill bli medlem, jag vill kämpa.’’
’’Nej’’, sa plötsligt Remus. Sirius kastade en konstig blick på honom, men han ignorerade den. ’’Fenixorden består bara av vuxna trollkarlar. Trollkarlar som har gått ut skolan. Att vara med i den innebär faror som ni inte har en aning om... Jag tror Molly har rätt, Sirius. Vi har sagt tillräckligt.’’

Bra! Som vanligt .

Perfekt, precis som alltid

du menar väll bäst som vanligt???

Nej, det menar jag inte. Jag menar HOGWARTSSOMIGASTE SOM VANLIGT!!

så klart du menar det

två superbra kapitel

Jättebra!