Power (Ett rollspel för alla)

Zeya slängde en blick på blomman.
"Jag har ingen aning, någon verkar ha bränt den eller något", sa hon och rös.
Hon vände bort blicken, det var något med den brända blomman som gjorde att hon inte ville se på den.

((Edit: Oj, det här skulle ha varit före ditt inlägg xD))

((Hur kunde jag glömma?! xD Sorry, här kmr Annabeth!

Annabeths beskrivning av Ariana är inte så snäll, sorry for that... ))


Annabeth såg en rörelse i ögonvrån, och vände sig tvärt. Lika tvärt önskade hon att hon inte gjort det.
En kvinna stod framför henne, och hon utstrålade makt. Ansiktet var stolt, men ögonen glittrade med en lite galen, men också intelligent glimt. Hon såg inte ond ut, men man förstod direkt att hon inte var där för att ge dig en present.
"Vem är du?!" frågade Annabeth, och försökte vara lika lugn och kylig som alltid. Någonting med kvinnan fick henne att vilja springa för livet.

((Låter Jackson bara... vara ett tag. xD))

"Jag? Jag är korpen." Svarar Ariana som om det var självklart. "Du vet, den korpen du sa att du inte hade några önskningar till. Du är en dålig lögnare, förresten." Konstaterar Ariana. Det klickar och dörren är alltså låst. Framför den står nu Ariana som just nu har huvudet fullt med planer på att ta hämnd.

När dörren låser sig så blir Annabeth plötsligt lugn. Lika kylig och allvarlig som alltid. Ska hon dö, ska hon dö med huvudet högt.
"Vad vill du mig, Korp?" frågar Annabeth med armarna i kors.

"Ja... jag undrar bara om jag måste tvinga dig att göra som jag vill på något sätt eller om du bara kommer göra det." Svarar Ariana roat.

Annabeth höjer på kyligt på ögonbrynet.
"Det beror på vad du vill att jag ska göra."

Ariana ler ett hemskt leende, hon tycker om flickand lugn.
"Samla information, inte vara på din rektors sida. Småsaker." Säger hon sedan. Även om det inte är småsaker hon har i tankarna.

"Du känner till Dominus, alltså." svarade Annabeth. "Hur?"

Lelia går runt i korridor efter korridor utan mål igen. Hon kan inte gå till musiksalen, det skulle höras om hon spelade nu. Hon går tillslut ut på skolgården och sätter sig på en bänk. Ensam, i tystnaden.

((Stackars Lelia, hon är forever alone))

((Vad tusan händer här? X3))