När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Ja, det blir lite nära på att ha den imorgon, så typ om en vecka?, sa Anna spännt.
- Mmm, låter bra, sa Xenia frånvarande.
Hur skulle det här gå?, hon kunde varken dansa eller gå i högklackat, hon hade aldrig gjort sådant förr.

"då hinner vi fixa allt" sa David
"vi säger ite vilka som håller i det" sa Fai bestämt
"tror du inte folk skulle våga komma om du var inblandad?" sa Anna undrande
"jag tror inte, jag vet" sa Fai leende och såg på Xenia "och varför blev du så frånvarande sköna dam?" sa han undrande

- Vi berättar väll inte att Fai är inblandad du, det blir en glad överaskning, sa Peter roat och de gick längre bort i salen för att se sig om.
Xenia såg på Fai och vände sedan bort ansiktet.
- Jag kan varken dansa eller gå i högklackat, jag har aldrig gjort sånnt förr, sa hon och mötte sedan Fais blick.

"ja eller så avslöjar vi det aldrig" sa Fai leende och de så på honom men sa inget innan de gick bort för att se på salen och Fai såg på Xenia
"det är inte så svårt, jag kan lära dig dansa men gå i högklackat är inte riktigt min grej" sa han skämtsamt "antingen frågar du Anna eller min mor" sa han leende och tänkte på att hon nästan jämt hade klackskor

- Nähä, jag trodde du kunde gå i högklackat, sa hon roat men log sen.
- Ja, om du vill det, men jag vanar dig det kommer inte bli lätt.
Jag har ingen taktkänsla alls, om vi kunde flyga på kvastar hade det vart enklare, sa hon leende mot honom.

Fai såg på henne roat "jag har många hemligheter och dolda gåvor men att gå i högklackat är inte en av dem" sa han skämtsamt och log sen "det är ingen omöjlighet, lyckades jag få vänner så kan jag nog lära dig dansa" sa han och strök undan en hårslinga från hennes ansikte

Xenia flinade och såg sedan allvarligt på honom.
- Du gör som du vill, jag bara vanar dig, jag är kass, sa hon lätt och plötsligt slocknade alla ljusen.
Xenia stelnade till och höll sig tätt intill Fai.
- Fai, fixa det, kved hon.
Mörkret slöt sig kring dem, och Xenia började darra.

"jag gillar utmaningar och jag tror jag klarar det" sa han leende och höll sen om Xenia
"lugn" sa han och sa sen "lys upp" på ormspråket och ljuset tändes igen och han såg på henne "är du okej?" frågade han försiktigt och satte dem ner i en soffa

Xenia satte sig darrande ner i soffan och försökte lugna ner sig.
Hon såg upp på Fai och log svagt.
- Aaa, det är okej, kan vi inte gå här ifrån nu, sa hon och såg sig om, hon ville inte vara här om det blev mörkt igen.

Fai bara höll om henne precis som hon hållet om henne "det är ingen fara, jag är här" sa han mjukt och såg sengranskande på henne "om du säger det så" sa han och såg skeptiskt på henne men sa inget mer, hon fick berätta när hon ville. Han ställde sig upp och drog upp henne och såg på de andra och de lämnade rummenoch de såg sig förvirrat om när dörren försvann
"den syns inte" sa han enkelt och de bara nickade och de kom ut i ljuset och Fai kallade på en sten och vände den tre gånger i handen och gav den sen till Xenia
"nästa gång du befinner sig i mörkret så tar du bara fram stenen så finner du ljus" sa han och såg på den svarta stenen. Han visste att den skulle lysa ett varmt grönt ljus i mörkret