Hogwarts yngre dödsätares kärleks historia

Eeeeeeh alltså Jen93 och Majis, ni kanske kan prata om det här via ugglepost, för att den här tråden är en f-f, och sedan får man bara skriva ett inlägg för ett kapitel, och ni kommenterar inte precis vad ni tyckte om kapitlet, ni pratar om något helt annat så snälla, prata om det här på en annan plats. Och jag ska förlåta att jag redan har skrivit ett inlägg vid det här kapitlet, och sedan skriver ett annat inlägg. Så förlåt mig!

superbra, har suttit i två dagar och läst HELA!!! den är asnajs! jag tycker du skriver väldigt bra. du använder stor bokstav efter punkt och har delat upp i olika "delar". det blir väldigt lätt att läsa då! och det är spännande!!!! skriv mer när du har tid!

Yeah I made it! I made it! Here is a new chapter, only for you! Hoppas ni gillar det( även fast jag inte direkt gör det )!


Kapitel 39


Draco


Draco gick lättat ut från sjukhusflygeln, han hade äntligen blivit utskriven efter en lång sjukhus vistelse. Han hade fått ett stort ärr längs bröstkorgen, men annars var han precis som förut.
Hermione hade hälsat på honom i hemlighet flera gånger… Draco log och en varm ilning for genom hela kroppen. Hermione och han var tillsammans igen, och allt var som förut. Typ.

Draco och Hermione skulle träffas senare ikväll, men först skulle Draco spendera lite tid i Vid-Behov-Rummet… Han hade ju varit ”ledig” att antal dagar nu, och det måste han ta igen. Juni närmade sig med drakkliv och Draco kände sig allt mer stressad när han stod och fixade med borttrollningsskåp.
Det kommer inte gå. Det har ju inte funkat tidigare. Varför skulle det göra det nu? Rösten fyllde hela Dracos huvud och ha fick nästan svårt att koncentrera sig på det han höll på med.
Plötsligt klickade det till, och Draco öppnade dörren med bultande hjärta. Där inne fanns den lilla gula fågeln han frambringat för ett par veckor sedan.
Den fungerade… Den fungerade! Den fungerade!
Draco tjöt och vrålade av lycka. Han dansade runt i ren glädjeyra. Han skulle kunna utföra uppdraget.

Vid sjutiden stod Draco utanför Vid-Behov-Rummet. Han väntade på Hermione.
Hon dök småspringandes upp runt hörnet. Det burriga håret studsade mot hennes rygg när hon ökade farten och sprang mot honom med ett stort leende på läpparna.
Hon flög in i hans famn och Draco borrade in sitt huvud i hennes hår och drog in hennes doft.
”Hej” viskade hon och han kände hur hon log.
”Hej, min älskling” viskade han. ” Ska vi gå in?”
Hermione nickade och gick mot ingången.
Väl inne tryckte sig Hermione mot honom och kysste honom med en sådan passion att Draco förvånades. Hermione måste ha känt det för hon log och sa:
” Chilla lite, Draco!” viskade hon mot hans läppar och fnissade. Draco skrattade tyst och kysste henne tillbaka med samma passion. Den välbekanta och härliga elden spred sig i hela Dracos kropp och han anade fyrverkerier någonstans i närheten.
Kläderna åkte av och Draco bar Hermione till sängen, där de förlorade sig i varandra. Det var bara de och ingen annan för stunden.

aw dem älskar verkligen varandra!

ÖÖMMÄJJSIJJ!!

I. LOVE. THIS. FF.
(O)________(O)

jääätttteeebraa ♥

JÄTTEbäst!

Okej, nu ska jag uttrycka vad jag tyckte om kapitlet:

HJBDHJSBJFHEIRHJSGJHUGERYTYWEREGWRGEDJHGFKDJGSJRHTKJGRRWPROYPSÄISOÖIHEUHHQGAJGHGHGHDHHGSLIRHUWHUHRJGHUERUIL!!!!!!!!!!


Det var AWESOME