Är det svårt att älska och bli älskad?

Tack för eran omtänksamhet ♥


Kapitel 38

Detta var min tredje vecka uppe på sjukhusflygeln, det började bli ganska trist. Ingen kom och hälsade på mig mer och att bara ligga här i den mjuka sängen och stirra in i de vita väggarna gjorde mig galen. De röda rosorna på bordet bredvid mig hade vissnat och chokladgrodorna var uppätna sedan en vecka tillbaka.
George hade kämpat den första veckan med att få kontakt med mig men jag hade bara ignorerat han. Till sist hade han väl förstått att jag inte ville prata med honom och att jag inte var intresserad av han längre, definitivt inte efter vad han gjort. Men varför kan han bara inte erkänna hans misstag?
Madam Pomfrey närmade sig min säng med min medicin i en grön liten flaska i sin högra hand. Jag skulle ta den tre gånger om dagen, vilket jag inte såg fram emot.
Jag gapade stort och hon förde in skeden med den tjocka genomskinliga vätskan på och jag var tvungen att hålla för näsan när jag svalde den sura medicinen. Det brände något förfärligt i min hals och jag ville bara skrika av smärta.
- Conny du måste andas, det försvinner inte snabbare för att du håller andan, sa madam Pomfrey.
Jag gjorde som hon sa och tog ett djupt andetag och det hjälpt faktiskt lite. Den brännande känslan av tog och jag kunde slappna av igen.
Min mun öppnade sig till en stor gäspning och jag lutade bak mot min kudde och stängde igen mina ögon. Jag blev alltid lika trött av den där smörjan.

Super litet kapitel men jag orkar inte skriva mer just nu

Jättebra!

det var jättebra Bombarda! Jag förstår att du kanske inte orkar skriva när du är sjuk. Hur mår du nu? Kryyya! ♥

aawe tack så jätte mycket
jag åt precis min frukost så jag mår inte så jätte bra....

Krya på dig! )

Oj, då förstår jag verkligen!
Vi väntar. Alltid. ♥
Krya på dig mycket! ♥

Jättebra kapitel som alltid

Krya ♥

Åh, krya på dig, och super kapitel! ♥