PRS Lupple & Medi

"Jag kommer gilla den hoppas jag." Hon såg på honom.
"Ska du vara med på allt?" Hon skrattade och reste sig och gick med droppet till honom och lade armarna om honom och borrade in näsan i hans nacke och drog in hans doft.
"Du doftar gott."

Dorian log och nickade. " Vi får hoppas det." Log han och skrattade sedan. "Absolut." Sa han ärligt och såg henne komma närmare men var inte riktigt beredd på hur nära hon kom.
Han blottade tänderna någon sekund innan han fattade att det var hon. Inte någon fiende. Han la armarna försiktigt om henne och stängde munnen.
Gjorde sitt bästa för att inte dra in hennes doft.
"Willow." Mumlade han sammanbitet och tog sig loss från henne. Och flyttade sig flera meter ifrån henne.
"Ingen bra idé att krama en vampyr precis efter att den har ätit."Viskade han ansträngt och öppnade ett fönster för att få in frisk luft och hinna samla sig.

Hon blev häpen när han tog sig loss och bet sig i läppen.
"Oh okej jag visste inte det." Hon lyffte stälningen och såg på den.
"Jag går upp igen eller lägger mig i biblioteket." Hon satte ner den när hon kom på att hon inte behövde bära den. Snart hade hon lämnat rummet och gått till biblioteket och sjönk ner i soffan och tog upp en bok och började att läsa.

Dorian såg efter henne och vände bort blicken. Han behövde förklara det där bättre.
Han ställde in allt i diskmaskinen och startade den innan han gick mot biblioteket och knackade på innan han gick in.
"Willow." Sa han lågt och gick fram till henne.
"Det känns som jag behöver förklara vissa saker." Sa han och satte sig på golvet bredvid henne och tog hennes hand försiktigt.
"Jag vill väldigt gärna vara nära dig. Men i närheten av blod bör du inte vara nära mig. Det är bättre efter jag har ätit, livsfarligt när jag äter och innan. Liksom precis innan. Mina sinnen är inställda på mat. Om Tristan skulle överraska mig precis innan eller under skulle jag attackera honom. Se honom som en fiende. Skillnaden är att han skulle inte bli skadad. Du kan bli väldigt skadad. Efter som förut jag är fortfarande redo att jaga då. " Sa han tyst och såg på henne.

Hon såg upp och vände på huvudet och såg på honom och log sorgset.
"Du behöver inte förklara. Det var fel av mig att gå så fort. Klart att du är i jaktläge." Hon tog loss sin hand och la den mot hans kind.
"Men jag tycker du fortfarande luktar gott." Hon flinade mot honom och såg på honom.
"Så vad ska du göra idag egentligen?"

Dorian kände hennes hand mot kinden och flyttade den mot sin hand och pussade lätt på den och log svagt.
"Ett tips för att kunna se om jag är i jaktläge är tänderna." Sa han och skrattade lågt.
"Du luktar godare." Viskade han och ryckte sedan på händerna.
" Jag vet inte. " Sa han ärligt.
"Kanske sätta mig och skriva lite, läsa, måla kanske springa en sväng." Sa han lugnt och skrattade.
"Göra klart några uppgifter för mina kurser." Sa han och släppte hennes hand.

"Men du låter mig aldrig se dina tänder." Hon log mot honom och skrattade mjukt.
"Skriver du med? Vad skriver du då min goda man som kan allt?" Hon slog ihop boken och satte sig upp och iakttog honom med en nyfiken blick och satte sina händer om hans ansikte.
"Så vad kan du inte?" Hon såg djupt in i hans ögon och hon såg fundersamt ut.
"Föda barn är en sak du inte kan." Hon brast ut i ett kärleksfullt skratt medan hon släppte taget om hans kinder.
"Oj förlåt men det är på sätt och vis sant. Du är man och kvinnor föder barnen." Hon reste sig och log.
"Maria sa att jag skulle komma upp när jag vilat klart och det känner att jag gjort redan."

Dorian såg på henne och flinade.
"Kanske ska börja med det." Sa han och skrattade lågt.
" Inget speciellt. Bara typ dagböcker." Sa han ärligt och kände hennes händer om sitt ansikte och studerade henne leendes.
Men slutade sedan le.
" Det är sant." Sa han och följde henne med blicken. Han kunde inte göra någon gravid heller. Men han behöll den tanken för sig själv.
"Okej, gå du." Sa han och log mot henne.

Hon försvann upp på rummet där Maria och Cedric var men även Lathan. Generad såg hon på Lathan.
"Hej vad gör du här?" Hon såg Dorians syster komma in och hon såg sedan på Cedric.
"Är du vampyr?"
Cedric skrattade mjukt och nickade.
"Ja det är jag men jag är god vän till större delen av familjen. Alla utom Dorian litar på mig." Han hade ställt fram en liten pall och log.
"Vi börjar med att koppla loss droppet så det inte är i vägen."

Lathan såg mot henne och log svagt.
" Min äldsta son vill ha mig närvarande. Jag kommer inte tjuvkika utan bara befinna mig i rummet." Sa han leendes.
Alexander knackade på och klev in. " Willow. Hur mår du idag? Jag ordnar med droppet." Sa han och gick fram och började koppla loss det.

Dorian satt i biblioteket och lyssnade intensivt på dem på övervåningen. Alla utom Dorian? Åh jag har goda anledningar att inte lita på dig. Tänkte han argt medan han drog fram sin dator och skrev snabbt in sina uppgifter och skickade in dem.