Tredje Världskriget

"Bra.....ska ta medicin." säger hon och vänder sig sakta om och sträcker sig efter dem. Det känns redan bättre, det är enklare att andas, som när en ventil öppnas, det var inte lika ansträngt längre.

"Bra."
Hon håller kvar vid Nike, till och med då hon tar tabletterna, hon orkar inte släppa.

Nike log, "De hjälper, tack." sa hon mjukt. Vände sig åter och kysste henne.
"Hur länge har du varit vaken?" skrattar hon mjukt.

Hon nickar först till svar.
Sedan vänder hon huvudet och ser solen som står högt på himlen.
"Sen den där gula grejen var vid horisonten kanske." Sa hon fundersamt innan hon kysste Nike igen.

Nike skrattar lätt.
"Nej den gula diamanten har inget med det att göra." säger hon mjukt och kramar om henne hårt, som att något av styrka och livsvilja hade återvänt.

"Whatever." mumlade hon och klev upp ur sängen. Hennes ena axelband hade åkte ner så hon drog lätt upp den innan hon ställde sig upp och sträckte på sig.

Nike log vid synen av Akhiti, hon var vacker som en dag, eller kanske en kväll då hon var mörk av sig.
"Borde din far inte veta att du är här?" frågar hon och kommer på fötter. Att gömma sig i kläder var hon bra på något hon kanske borde sluta med, presidenten var inte här.

"Han gör det." Säger Akhiti som om det vore uppenbart och började gå ut ur rummet för att göra frukost.

"Hur vet du det?" frågar hon förvånat och följer med Akhiti ner i köket och hjälper till att ta fram frukosten.

"För han hjälpte till." Sa hon och tog fram youghurt och müsli. Hon satte sig vid bordet och åt.