Barnie och coolingen, prs

Jag kommer in och får irriterande nog dra ner klänningen över låren igen. Fem gånger har jag gjort det redan, jag längtar till min uniform.
Jag springer upp till min sovsal och byter om och går sedan ner igen.

Jag ser på honom.
"Oj...."
Han ser upp på mig.
"Oj."
Vi börjar skratta som galningar.

Jag går upp till sovsalen igen, dp jag glömt strumpor. när jag kommer dit sitter Tess och gråter. jag försöker prata med henne men hon svarar inte, sp ja går ner igen.
Jag får syn på Ted och Brian.
- Ted! Säger jag.
- Tess sitter på sin säng och gråter, har något hänt henne? Frågar jag.

Vi slutar skratta. Ted suckar.
"Jag.... Hon är kär i mig tror jag..."
"Har du sagt det till henne?"
"Nej..."

- Hm! Säger jag och rynkar ogillande på näsan.
- Då antar jag att ni har ett och annat att prata om. Gå till henne Teddy! Säger jag bestämt.

Teddy suckar.
"Jag... Jag kan inte säga det... Jag vill inte... krossa..."

Jag ser på honom.
"Ted, det blir bara värre om du väntar!"

- Brian har rätt Teddy, GÅ!!! säger jag. Teddy går.

Jag suckar och ser efter honom.

Jag sjunker ner bredvid Brian.
- Hoppas de löser detta!

Jag nickar.