Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Nicolai vandrar med Scarlett vid sin sida mot matsalen,
- Jag tycker att man inte ska begränsa någon till en enda del av ett liv. Ni kan ha henne som din tjänare, då kan hon göra allt det som du vill och ber henne om. Svarar Nicolai på Scarletts fråga. De kommer in i matsalen och Nicolai drar ut stolen åt flickan så att hon kan sätta sig.

- Men en kammarjungr borde vara bra. Hon kan hjälpa mig att fixa till mig och göra mig vacker för er.
Hon smekte hans hand och slog sig ner och log mjukt mot honom och började att äta.
- När tänker du omvandla henne?
Frågade hon nervöst och svalde en bit bröd

Nicolai sätter sig på sin stol vid kortsidan av bordet,
- När tänker du omvandla henne? Säger Scarlett med en nervös röst. Nicolai ser på henne med mjuka ögon.
- Jag har inte bestämt mig ännu, det beror på hur snabbt hon anpassar sig till detta livet och om jag anser att hon är värdig att vara med oss resten av all evighet. Sedan är det inte jag som omvandlar henne, det är en magiker som gör det. Säger han och ler mot flickan som tuggar på sitt bröd. Han häller upp ett glas med blod från karaffen som står på bordet och tar en klunk utav det.

Hon nickar och ser på honom och lägger huvudet på sned.
- Då förstår jag.
Hon drack lite av mjölken och såg på honom.
- När är nästa festtillställning? Hon drog lite på munnen och tog en tugga av köttet med en bit potatis.
-

Han tar några klunkar ur sitt glas medan Scarlett äter lite av sin mat.
- När är nästa festtillställning? Frågar hon med ett litet leende. Han ser på henne och ger henne ett varmt leende,
- Vårt bröllop... Säger han sedan och sträcker fram sin hand för att stryka henne över kinden, hennes hud känns mjuk mot hans.

Hon ser upp på honom och ler mot honom.
- Men vi måste planera. Vad ska vi ha på oss och vad ska vi ha att bjuda... strunta i det sista jag är den ända som äter något riktigt.
Hon ler mjukt och såg mot fönstret
- Sen vilken dag ska vi ha det på?

Nicolai tar en klunk ur sitt glas och sätter ner det på bordet med en dov smäll.
- Scarlett! Vad har jag sagt? Elegans, etikett och respekt. Nu börjar du med ditt tjatande igen. Jag planerar allt, du behöver inte oroa dig för det. Säger han och ser på henne med hårda och menande ögon.
- Du ska inte stressa upp dig så, det är inte elegant eller respektfullt mot mig. Suckar Nicolai fram, "Hm, att ha en flicka i huset är verkligen annorlunda mot att vara ensam, mer prat, mer tjat, men också mycket livligare och roligare. Lilla Scarlett, jag ska nog allt få ordning på dig, någon gång." tänker han och ler för sig själv.

Hon hoppade till och såg ner och knäppte händerna i knät.
- Förlåt Herr Blackwood men det är det att jag älskar er och jag är så glad. Om jag verkar stressig är det att jag inte är det utan är bara så längtansfull. Jag vill inte göra er arg utan jag vill gra er lycklig.
Hon såg upp och en tår rann ner.
- Förlåt om jag gjorde er upprörd.

Han sträcker fram sin hand och stryker bort tåren som rinner ner för hennes kind,
- Det gör inget Scareltt, förlåt mig. Det var inte meningen att skrämma dig eller göra dig ledsen. men lämna bröllopsplanerna till mig. Men, jag vill att du tar med dig Abigale till byn på andra sidan av skogen, det är en tre dagars resa i häst och vagn men det finns en sömmerska där som skapar underbara klänningar. Abigale vet vem det är, jag vill att ni åker dit så du får välja den bröllops klänningen du vill. Jag vill att ni åker imorgon. Säger han och ger henne ett mjukt leende, hans ögon fyllda med kärlek mot flickan.
- Den kan kosta vad som helst, det finns ingen gräns för din lycka. Säger han sedan och smeker mjukt hennes kind.

Hon reser sig och flyttar sig närmare och lägger armarna om hans nacke och ger honom en lätt kram så han kan höra hennes hjärta.
- Jag vet att ni inte menade det och jag är glad över det.
Hon nickade och såg på honom.
- Någon färg d kanske vill att jag ska ha? Hon satte sig igen och tog upp besticken igen