Förbjuden kärlek

"Såklart jag tyckte." log Egeria roat, "Då kan jag själv införa lagen att jag får tillåtelse att slå David." sa hon roat och såg på dem, "Jag bör nog låta er vara ensamma, god natt." säger hon och försvinner snabbt ut genom löndörren så hon inte orkade md ömma scener mellan par just nu.

"Ja gör det" sa hon och log åt Egeria. "God natt kära vän" sa hon och såg sedan på Fai.
"Hur länge har du vetat?" frågade Fai och Isis tittade på honom.
"Några minuter" sa hon och de satte sig ner.
"Vill du behålla det?" frågade Fai.

Egeria gick in till sig och satte sig i fönstret och suckade och stirrade ut, fan ta Lancelot. En del av henne hatade honom och en annan del av henne älskade honom även om den delen försökte hon krympa. Hon hatade detta argt stirrade hon ut på det mörka landskapet framför sig, som hon med blotta blicken kunde utplåna det.

Isis funderade, och log sedan.
"Det är vårt barn, så ja jag vill behålla det" sa hon leende och kysste Fai som log.
"Det glädjer mig att höra" sa han och kramade om henne. "Du kommer bli den bästa mamman som finns"

Egeria tar en bok, hon borde sova, hon hade inte gjort det föregående natt så hon borde, men hon kunde inte. Hon var trött, hon kanske skulle prova?

Isis skrattade åt kommentaren.
"Jag önskar det, det är knappast troligt" sa Isis och Fai log.
"Jag hjälper dig" sa han leende. "Men låt oss sova nu" sa han och de la sig i sängen för att sova.

Natten gick och Egeria sov oroligt, knappt vila fick hon men hon försökte. Hon klev upp tidigt då solen precis stigit upp och går ner i köket, mest för att hon inte ville sova mer, inte minnas, inte drömma.

Isis vaknade på morgonen av att det knackade på dörren.
"Vem är det?" frågade Isis och svepte morgonrocken runt sig.
"Esmeralda din nya kammarjungfru" sa rösten och Isis såg på Fai som kysste henne innan han försvann. Isis öppnade dörren och släppte in henne.

Egeria fick inte i sig så mycket, lite gröt men det kändes mer som att hon skulle spy upp allt. Så hon gick till sitt skrivarjobb, visst hon var tidig, men en sen då.

Isis satte sig framför spegeln och började borsta håret.
"Du skall låta mig göra det my lady" sa Esmeralda och tog borsten från henne. Isis hade glömt hur jobbigt det var att ha en kammarjungfru som ville göra sitt jobb. Isis tittade bort från spegeln när dörren slogs upp. Hon höjde ett ögonbryn när ett flertal av adelsmännen stormade in.
"Visste du om det här?" Frågade David argt och Isis reste sig upp.
"Visste om vadå?" frågade hon och såg oförstående på dem.
"Att den rättmätiga kungen är din skrivpojke Fai?" sa Jacop