I en förändrad värld (Roll för alla)

(nej , skriver ju så otydligt så det är inte konstigt ju Mort)

Jenna fortsatte över mossan. Hon log emot de gröna ögonen som nästan var självlysande.
”Och var har du hållit hus?” Frågade hon Hundskrället med en stäng röst.
Hon skrattade åt hunden då han som vanligt såg sådär löjlig ut. Vad det fanns för raser i honom var ett mysterium för henne men hon kunde inte hjälpa att tycka han var vacker. Mer för hans personlighet än för hans utseende.
”Så vad säger du? Jakt?”
Även om hon inte förstod hur så verkade han veta vad hon menade som alltid. Sida vid sida så sprang de en bit innan Jenna saktade ned. Stannade och väntade. Hundskrället visste vad hans uppgift var och han gjorde den bra.

"Tack!"
Fanny tog en tugga av det grova brödet och kände att hon var väldigt hungrig. Hon åt resten av brödet, drack lite vatten och tuggade lite på ett granskott. Hon spanade ut över den spegelblanka sjön. En fågel svävade genom luften. Den dök för att fånga fisk och ytan krusades.
"Om jag bara var en fågel..." tänkte Fanny. "Jag skulle flyga bort från allt det här. Jag skulle vara fri! Men, jag känner mig mer som fisken."
"Vet du vad klockan är?" frågade Fanny Stella.
Hon reste sig upp, tog upp en pinne och började rita upp ett solur.

((Vad är det för tid på dagen egentligen??? XD))

[Har ingen aning, men jag vet att jag hoppar lite men antar väl att det är kväll? Eller? ]

Stella rycker på axlarna och ser på Fanny och sedan upp i skyn. "Eftermiddag, gissar jag." sa Stella, ty hon hade aldrig lärt sig klockan, i hennes läger var tiden efter hur de jobbade och matrasten mitt på dagen.

(Vad ska jag göra , komma tillbaka till lägret eller herregud )

Jenna stod stilla och koncentrerad. Bågen höjd och spänd med en pil längst strängen. Hon hade hört hundskrällets skall och hon visste att han nu var på väg. Ljudet av klövar, lätta klövar kom emot henne. Ett litet rådjur kom hoppandes mot henne med paniken i ögonen. Hundskrället hade rivit det en aning men inte särskilt allvarligt. Hon siktade och släppte pilen. Djuret föll med en dov duns till marken. Strax därpå var hundskrället vid hennes sida. Med ett snabbt snitt in bakom bröstbenet på djuret skar hon upp de större pulsådrorna och tömde djuret på dess blod. Som vanligt väntade hon med att plocka ur och flå kadavret. Efter en stunds betänketid band hon fast sitt ränsel på hundskrället och axlade det lilla rådjuret. Det var precis så att hon orkade med den extra tyngden och vandrade tillbaka mot lägret.

[Lolly0101: Don´t know. Vad skulle din karaktär gjort?

Säg till om Jenna blir för mycket super women, har en tendens till det. ]

(Kanske ... Hade tänkt att två skulle ta ett xD )

Jenna vandrade in i lägret där en doft av bröd stötte emot henne. Hon log emot Stella som tydligen var den som gjort brödet. Med en stor ansträngning kastade hon ned det lilla rådjuret på marken.
”Någon som vet hur man kan använda skinnet?” Frågade Jenna de andra.
Någon kanske hade den egenskapen som hon själv inte hade och då skulle de slippa kasta skinnet. Hundskrället traskade in efter henne med ränsel samtidigt som hon började tömma djuret. Det var mycket att tömma om man jämförde med en hare. Allt kastade hon som vanligt till Hundskrället och i utbyte tog hon ränslet ifrån honom.
”Vad är det gjort på?” Frågade Jenna Stella och nickade mot brödet.


[Ska vi försöka få ihop en plan? Någon mål? ]

(När jag läser namnet på rollet börjar jag tänka på Aladdin-låten "En helt ny Värld" xD)

Jag var en social människa. Jag hade alltid varit omringad med människor så jag hade alltid kunnat prata och inte tänkt på att jag var i princip i behov av att vara social, förens nu...
Jag gick själv i skogen och försökte tänka på låtar eller sådant, men kände suget över att få vara med någon och prata...
Tillslut beslöt jag mig för att försöka hitta de andra som jag hade varit hos i grottan. Jag må vara en stadsbo och hatad utav dem, men på grund av det hade jag mina fördelar!
Jag hade inget emot de från andra ställen, men det var helt enkelt så att i staden var det enklare att få tag på mat, så jag hade liksom med mig det! Så om jag gick till dem skulle de ändå va i behov av mig, så... Jag vände om!
Jag började leta efter grottan igen, men den var svår att hitta... Men efter att jag gått en bit så såg jag skymtar av eld. Tanken slog mig att de kanske gjort ett nytt läger. Jag började gå ditåt.
Mina aningar var tydligen sanna, för när jag kom fram såg jag att där så fanns det lite människor.
"Hejsan!" sa jag.