Skriva av sig-tråden

HannaPanna God Jul i förskott till dig med

hahhah tack!c:

Då har alltså en av mina kompisar lagts in på lasarettets psykavdelning för depression och självmordstankar. Fan. Det är inte jag som spenderar början av jullovet där men jag mår ändå dåligt. Är rädd att jag gjort något fel. Mår dåligt för att jag aldrig frågade. Aldrig frågade om det som stod på hennes journal på deviantart för ett år sen. "I haven't been feeling very well lately.
I've had a "down" period and self harmed pretty bad. Last night I did something that scared the shit out of me.
So now, I'm seriously trying to stop harming myself and get better." Vågade aldrig fråga. Inte ens när hon började säga åt oss att vi skulle meddela läraren att hon var hos kuratorn. Var rädd att hon skulle bli arg om jag la mig i. Fan jävla helvetesskit. När jag tänker på vad som kunde hänt om hon inte pratat med kuratorn och bup idag så börjar jag gråta. Vet inte om någon av oss någonsin frågade....

Help, I have done it again
I have been here many times before
Hurt myself again today
And, the worst part is there's no-one else to blame

Skar mig ikväll efter månaders av kämpande för att inte göra det, jag är osäker på om jag kommer klara av jullovet. Jag vill inte bli lämnad ensam

Du, jag vet precis exakt hur det är! Har också samma problem, har haft det i kanske 2-3 år nu. Mamma tror att allt är bra, och att mina tankar om mat är normala. "Sofia är duktig på att äta, och äter regelbundet." Sa hon igår, till min läkare som undrade om jag har fel på tankarna om mat.
Hon har verkligen fel. När hon inte ser, äter jag inte.
När hon ser, äter jag, bara för att bli av med det sen.
Men jag kan inte ångra mig, jag mår inte dåligt av det, för det här är vad jag förtjänar känns det som.
Killar behöver man inte. Känns väl så just nu, men du kommer inse att killar inte är så viktiga.
Och det där med dina vänner, det är säkert bara du som inbillar dig att de inte gillar dig. Vet också hur det känns, brukade tro att de hatade mig i hemlighet och att de tyckte synd om mig, och att det var därför de var med mig. Men till slut fattade jag att det inte var så, och jag började tro på dem när de sa att de brydde sig om mig.

Men du, snacka med någon. Eller bara skriv av dig, så kommer det kännas bättre. Finns väl inte mycket man kan göra, bara finnas där för dig liksom. ♥

Kom hit och bo hos mig! Du kan uggla om du vill. ♥

... Great.

Börjar dagen med att va tvungen o akutspringa ut till apoteket för att karln inte kan ta sig ut själv.

Kommer hem, får veta att jag spontant måste betala en räkning på över 17,000 för att min släkt är cp i skallen.

Sen avslutar vid det hela med att tvätta och att jag på nått mirkulöst sätt lyckas förstöra majoriteten av kläderna som var i tvätten - första gången på över 7 års tvättande.

Och jag har bara varit vaken i en timme.
Dags o gå o lägga sig igen och vänta till imorgon verkar det som.

kram kära du ♥
jag hoppas du får mitt paket och det muntrar upp dig ♥

Alltså, den här kvällen känns bara.. nä. Jag vet inte om jag orkar den.

Någon, kom och säg till mig att jag är bra även om jag bara har ett enda A och ett enda B i terminsbetyg när alla andra verkar ha 42 A..

Jag vill bara.. jag orkar inte att folk ska skriva ut alla sina betyg. Ett eller två man blev nöjd med, that's fine, prata med närmaste vännerna, fine. Det har jag också gjort.

Men att skriva ut exakt hur många A man fick.. min hjärna klarar det inte, inte alls. Oavsett om mina betyg är orättvisa för att jag bytt skola, oavsett om det påverkats av mina ätstörningar, jag orkar inte se hur många betyg alla andra fick. Jag börjar gråta av det.

Klarar det bara inte.
Inte alls.

men alma snälla nej nej nej nej nej nej nej nej. vi älskar dig jättemycket, okej? ♥ snälla gör det aldrig mer igen, du kan prata med mig när som helst, du vet det va? jag kommer vara bortrest största delen av lovet, men när jag kommer hem kan vi ha någon översovning eller nåt, låter det bra? okej puss puss