Skriva av sig-tråden

Tack♥ Eller vad man nu ska säga. Han förtjänade verkligen det där...

Jag har börjat få problem med att äta nu.
Jag kan inte äta utan att må illa och får ångest för varje tugga.
Och om jag inte äter så mår jag också illa...
Jag har otur i alla relationer.
Killen jag gillar gillar inte mig, ingen av mina "vänner" vill egentligen vara med mig.
Alla i min familj tar varje tillfälle att skrika på mig och jag mår bara skit...

Men du, se till att äta lite mer för varje dag! Man kan få allvarliga problem om man inte äter.
Och du, jag har ALDRIG haft en pojkvän, medan yngre har haft 10. En dag kommer jag hitta den rätte, samma för dig, tro mig!
Och är du säker på att dina vänner inte vill vara med dig? Om det är så är dom inga bra vänner. Kämpa på och skaffa nya, bättre vänner!
Det kan vara bra att få prata med någon, t.ex kuratorn på ens skola om sina problem.

Tack :´) (eller vad man ska säga...)
har skrivit jättemycket om honom, efter att han dog... Känndes som att det enda sättet att få ut känslorna...

Allt är verkligen en megaskithög.

Känner mig bara alltför äcklig idag. Har egentligen bara ätit frukost, två tallrikar risgrynsgröt, fika på lektionen(två pepparkakor, en kaka och en halv lussebulle), och en macka, men det är tillräckligt för att få skuldkänslor.

Jag känner att ätstörningstankarna vill ta över igen, att jag vill låta bli att äta, men av någon anledning börjar hungern övervinna igen. Det känns hemskt, för den förändring som faktiskt blev på min kropp, försvinner ju, och jag vet att jag går upp i vikt.

Jag får sådana skuldkänslor hela, hela tiden. Jag är van vid att äta minst av alla, och nu känner jag mig äcklig som inte gör det längre.

Och så har vi jullovet - suck, suck, suck...

Nu så har jag läst om en massa hemska problem här, och känner mig smått dum som kommer med ett problem som detta. Först vill jag bara önska alla som har mycket värre problem än mig ett lycka till! ♥


Jag behöver en kattunge.
En kattunge kan man berätta allt möjligt för OCH gosa med. En blogg kan man bara berätta allt möjligt för.
Problemet är att mina föräldrar inte tycker om djur så mycket. Eller nej, PAPPA tycker inte om djur så mycket, men mamma har inget emot de. Hon tycker det är synd om djur som är tvungna att vara instängda i ett hus hela tiden, och att det blir jobbigt att städa efter de. Och därför vill mamma att om jag ska ha ett husdjur så ska det vara när vi flyttar till ett hus med tomt så att djuret kan vara fritt, men vi kommer ju aldrig flytta >.<

I need a kitty cat.

Nästan alla i min skola skolkar varje gång det inte är världens roligaste lektion eller om man inte är på toppenhumör. Jag tycker att det är hemsk!! Om man känner sig deppig så prata med nån du litar på istället för att skolka! Man kan ju ändå inte skolka hela livet. Lektionen...... Amen herregud stå ut! Vissa i min klass börjar utecklas lite då kan det ju vara lite extra hårt att gå till skolan men jag tycker inte att det är en ursäkt egentligen. Till sist börjar man ju tänka:"Varför blir Rebecca sjuk varje torsdag? Varför mår Tina dåligt varje mattelektion?" (det finns inga i min klass som heter så).
Visst kan det vara lite jobbigt att prata med nån om sina problem men det är bättre än att skolka!

Så kom igen ni som skolkar! Var starka och visa vad ni känner istället för att må dåligt och regelbundet skolka

jag tycker det var jättefint av dig att skriva så! du är stark ♥ god jul, i förskott! cx ♥