Life - Lupple & Medi PRS

"Jag skämde bort dig när du var skadad. När jag har gäster skämmer jag bort dem för att jag gillar att ta hand om dem." Hon slog sig ner och började att äta.

Ethan lade armarna om henne.
"Vill du sova vid min sida i natt? Jag börjar bli trött och ska nog sova." Viskade han trött.

Gabriel flinade lite och nickade. "Du gjorde väl det. "Sa han tankfullt och satte sig bredvid henne och kramade hennes hand. "Det vet jag att du gör."Viskade han och lyfte hennes hand och kysste den lätt.


Mi kramade honom försiktigt och nickade. "Såklart jag vill."Viskade hon och såg på honom. "Låt oss då gå upp, jag ser att du är trött."Log hon mjukt och hjälpte honom upp på fötterna.

Hon log och lutade sig mot honom.
"Jag kan ta hand om dig med. Jag måste sova efter maten så jag vill ha sällskap. Mer av beskydd." Hon rodnade och såg sedan ner.

Ethan nickade och gick upp för trappora. In i sitt rum och kröp ner i sängen.

Kíh såg mot Ek.
"Ek ska jag bära dig till din del? Det börjar bli sent och jag måste hem. Det är på vägen så det är inga problem."

Gabriel la en arm omkring henne och flinade lite. " Ta hand om mig? Åh du ärar mig."Viskade han leendes och nickade. "Jag kan hålla dig sällskap." Log han och pussade henne på huvudet.

Mi följde efter och bäddade ned honom och la sig bredvid, smekte hans kind. "Är du för trött för.. du vet... blod?" Frågade hon mjukt.

Ek såg på Kíh och svalde lite. Hon hade ju inte någon del, hennes syster hade bannlyst henne utan några egentliga skäl bortsett från att hon var ovärdig deras namn. Men hon log. "Ja tack, gärna det. " Sa hon och reste sig upp och flög iväg till honom.

Hon log och reste sig efter att ha ätit upp och tog hans hand.
"Dåså låt oss dra oss tillbaka." Viskade hon och började att gå mot trappan.

"Nej jag är bara trött. Som en människa ska vara." Viskade han och log stort.
"Det är bra eller hur?"

"Ek hur är det? Mår du bra?" Kíh log och satte ner handen för att hon skulle hoppa upp på den.
"Om det är något så berätta.."

Gabriel kramade om hennes hand och följde henne mot trappan. "Låt oss." Log han och lyfte hennes hand mot sina läppar och kysste den mjukt. Väl inne i hennes sovrum så log han generat. "Så vill du ha sällskap av mig eller vargen?" Frågade han och bet sig lite nervöst i läppen. "Det var många års sen jag sov som människa."Viskade han ärligt.

Mi nickade, leendes. "Som en människa ska vara. "Viskade hon. "Det är väldigt bra." Fnissade hon. "Då kommer du drömma bra drömmar."Viskade hon och kysste honom lätt.

Ek såg på honom och nickade. "Det är bra, bara lite läskigt att åka hem igen efter att ha träffat Regn och Åska."Viskade hon och klättrade upp på hans hand och satte sig.

"Du kan få sova som varg vid mina fötter. Jag kan alltid göra plats åt dig annars." Viskade hon och log. och gick in på sitt rum och lade sig i sängen efter tagit av sig sina byxor.

Han nickade trött bara, somnade med sin hand i hennes och släppte den inte.

"Är det inget mer Ek?" Kíh log och började att gå och klev ut och stängde efter sig.
Snart hade han gått in i skogen.
"Hur är det att vara älva?"

Gabriel flinade lite och såg på henne. "Som varg då." Log han och skiftade form och klättrade upp i hennes säng och kurade ihop sig vid hennes fötter.


Mi såg honom falla in i sömn och blev lite besviken, hade velat dricka från honom men den känslan släppte snart när hon insåg att hon var glad över att han kunde sova och hade somnat.

Ek suckade tyst och skakade på huvudet. "Inget mer." Tillade hon och fnissade sedan tyst. "Det är bra, hur är det att vara magiker?" Frågade hon leendes.

"Du kan lägga dig längre upp" Hon klappade vid sin sida och log.
"Här kan du ligga." Hon väntade tålmodigt.

Kíh log.
"Jasså är det så?" Han såg sen upp.
"Det är jobbigt. Ingen förstår vad man menar. Det blir bråk du vet."

Gabriel såg på henne och la huvudet på snedden men tog sig längre upp och la sig där hon hade klappat och greppade tag om täcket med tänderna, i en försiktig gest drog han upp täcket över henne.

Ek fnissade lite och skakade på huvudet. "Jag förstår verkligen inte, de flesta brukar förstå mig." Sa hon tankfullt. "Men gillar du att trolla?" Viskade hon nyfiket med en frågande blick.