PRS Lupple & Medi

"Du får välja. Jag litar på dig." Hon slog såg ner och log mot honom och slutade le senare.
"Har jag många låsta minnen?" Frågade hon med en svag röst och hon lade händerna i sitt knä.
"Om du vet kan du berätta det."

Dorian stod en stund och funderade på frukost och började sedan göra pannkakor till henne. Han vände sig om samtidigt som han vispade om smeten och såg på henne.
Studerade henne noga och tänkte noggrant på hennes fråga och hur han skulle svara.
" Om man jämför med en vanlig människa har du många." Sa han tyst.
"Varför så nyfiken?" Fortsatte han för att bolla tillbaka frågan till henne.

Med en trött blick såg hon på honom.
"Ingen som helst anledning. Jag ville bara veta. Men då vet jag att jag mitt liv är så got som en lögn." Hon såg på honom och bet sig i underläppen.

Dorian tittade på henne och vände sig sedan om för att börja steka pannkakorna. När två stycken var färdiga la han upp dem på en tallrik och ställde tallriken framför henne med tillbehör bredvid.
" En lögn? Du vet att det mänskliga psyket kan förtränga minnen tills man är redo att ta an dem? För att skydda sig själv. Jag skulle inte kalla det lögner jag skulle kalla det barmhärtighet. " Sa han lugnt innan han vände sig om igen och fortsatte steka pannkakor. Bara för att ha något att göra. När han stekt hela smeten gick han mot kylskåpet och tog fram blod och hällde över det i en kopp och tog några klunkar.

Hon började äta och såg på honom.
"Men om jag inte minns min barndom mer än att det var ett barnhem och de kom och gick kallar jag inte för barmhärtighet." Hon fick lite nutella på kinden och såg allvarligt på honom och suckade.
"Jag minns inte när jag hade en mysig jul senast."

Dorian såg på henne och flinade till. "Du har, nutella på kinden." Log han och pekade mot fläcken och slutade sedan le.
" Är du säker? Vissa saker vill man inte veta." Sa han lågt och log svagt.
"Du får skaffa dig nya minnen. " Sa han och lutade sig mot bänken innan han hoppade upp och satte sig och drack några fler klunkar.

Snabbt torkade hon bort fläcken från kinden och åt sakta vidare och såg mot kylskåpet. Sen det som såg ut som ett förråd men som var blodkylskåpet.
"Är det för att folk inte ska mista er kyl med den med maten i?"

Dorian såg på henne och flinade till.
" Exakt. Det vore illa om en människa går in i fel kyl letandes efter mat och finner blod. "Sa han och studerade henne.
"Så vad vill du göra idag?" Log han nyfiket.

"Det kan nog stämma. Det skulle vara illa." Hon svalde och tog en pannkaka till.
"Jag tror jag ska prova klänningen som Cedric kommer med." Hon såg upp på honom och såg sedan ner.
"Sen ska jag städa hela huset, göra gymnastik på taket, hoppa fallskärm och springa maraton, själv då?" Hon såg upp och flinade mot honom

Dorian morrade lågt över att hon nämnde Cedric, han gillade inte honom.
"Okej. Hoppas du gillar klänningen." Sa han med ett svagt leende och skrattade sedan till.
" Jag gillar din plan." Flinade han skämtsamt och drack mer av blodet tills det var helt slut.