prs yehet & kkaebsong

Joshua ler lätt mot den andre, det är rätt omtänksamt ändå. Försiktigt flätar han ihop deras fingrar.
"Du kan vara med när jag steker det, och äter det." Godkänner sextonåringen och gnager tyst på äpplet. "Så, hur mycket brukar en Zihao äta per måltid? Bara så att jag får en liten förvarning."

Zihao ryckte lite på axlarna, med ögonen fösta på deras sammanflätade fingrar.
”Förut åt jag väl ungefär som alla andra - lagom mycket. Nu...” Han tystnade och drog lite på munnen. ”...nu äter jag ungefär lika mycket som en häst, om inte ännu mer”, avslutade han tyst. Mat hade alltid varit någonting han älskat, men under de senaste månaderna hade han börjat äta mer och mer. Det var nästan galet hur mycket mat han kunde stoppa i sig under en dag.

"Åh.." börjar Joshua med blicken på sitt äpple. Magen knyts ihop av bara tanken att få i sig något, och han mår illa. Skulle inte förvåna honom om han börjar spy precis här, precis nu. Sextonåringen ställer sig tillslut upp och lägger äpplet på bordet innan han börjar leta efter ägg, släpper Zihaos hand. "En häst äter en hel del."

”Slår vad om att jag äter mer”, påpekade Zihao och betraktade Joshua när han reste sig upp. Sjuttonåringen trummade lite med fingrarna mot benen innan han stal äpplet som den andre ställt ner på bordet. Nästa sekund var allt som fanns kvar ett väldigt magert äppelskrutt. Han brydde sig inte om att man skulle låta bli att äta till exempel kärnorna och så vidare. Allt som gick att äta, åts helt enkelt upp.

Joshua ser aningen chockat på den äldre som käkar upp hans äpple.
"Åt du just min lunch?" Frågar han förvirrat, Zihao som tjatat och tjatat på honom att äta åt upp den, innan ett leende sprider sig över läpparna. Egentligen är det bara positivt i Joshuas ögon. Zihao var antagligen utsvulten. "Hur kan du inte vara fet som en flodhäst?" Undrar han medan ägget steks.

Det var egentligen en ganska bra fråga. Zihao kunde inte svara på den rakt av, även om han hade sina teorier.
”För det första, det var typ ett halvt äpple som ändå knappt innehöll någon näring”, sade han till att börja med. ”När det kommer till det där andra så vet jag helt ärligt talat inte. Tror det beror på att extremt mycket energi går åt till mitt lilla pälsproblem”, förklarade han fundersamt och ryckte på axlarna.

"Äpplen innehåller visst näring," protesterar Joshua och lägger upp ägget på ett litet fat. Jo, äpplen är definitivt den frukten sextonåringen gillar mest. Särskilt röda. Det har varit ett favorit snacks redan som småbarn. Joshua nickar lätt, tuggar tyst på sitt ägg med en gaffel och grimaserar lätt för sig själv. Nej usch, ägg är alldeles för mycket för hans lilla mage. "Hmh, det är ju lite tur då."

”Tur?” Frågade Zihao med smalnande ögon, som rörde sig från ägget mot Joshua. ”Ja, det är ju så trevligt att torteras en gång i månaden. Men vet du vad? Det är ju okej eftersom jag får vara smal. Eller hur?” Morrade han och knöt händerna. Där hade det brustit för sjuttonåringen. Det fanns ingenting med den nedrans förbannelsen som ens kom nära till att vara positivt.

Jo, nu hade Joshua definitivt sagt något fel. Kanske det är hans egna problem med maten som talar, att den äldre kan trycka i sig vad som helst utan att gå upp i vikt. Klart det inte kan jämföras med smärtorna förbannelsen ger. Sextonåringen biter sig i läppen, klart Zihao tar illa upp över det. Varför måste han vara så förbaskat idiotisk?
"Förlåt.." Viskar Joshua och ser ner på sina fötter, alldeles fö4 skamsen för att se på den äldre. "Jag tänkte inte."

Fortfarande bitter, lutade sjuttonåringen sig tillbaka mot stolens ryggstöd igen.
”Nej, det gjorde du inte”, höll Zihao med och lade armarna i kors för att hålla dem stilla. Han vek undan med blicken, fäste den på sina bara fötter istället. Det var inte Joshuas mening att säga någonting okänsligt, intalade han sig själv. Som om inte han själv sagt en massa dumma saker utan att tänka först.
”Det är okej”, mumlade han efter en stunds tystnad. ”Jag kan inte precis sätta mig in i din situation helt fullkomligt heller..”