Rollspelare & Wolfy prs

Jason rynkade på pannan och funderade på hur han skulle formulera det men hittade inget bättre sätt.
"Jag har hans adress, jag tänkte döda honom men du hade nog inte velat för du är ju jättetrevlig och allt möjligt så hur långt får jag gå utan att du blir arg?" undrade han och log mot henne. "Ska jag göra samma som han gjorde mot dig? Får jag misshandla honom? Vad får jag göra? Det var han som sköt mig också, tror jag." undrade han.

Leah såg på honom en lång stund. Menade han allvar?
"Du ska inte göra någonting alls! Lämna honom ifred." Det skulle å andra sidan inte förvåna henne det minsta om Jason struntade i vad hon ville och ändå gjorde så som han själv tyckte. Hon brydde sig inte så mycket om mannen men hon kunde inte och ville inte ens föreställa sig hur farlig Jason kunde vara. Smärta önskade hon inte åt någon. Hon ville inte att Jason skulle råka illa ut heller.

Jason rynkade på pannan och suckade, han hade förväntat sig något i den stilen men det gjorde honom ändå besviken.
"Men han skadade dig, Leah! Jess, vad tycker du? Han skadade din bästavän, dessutom tänkte han kidnappa henne." sade han.

Leah vände blicken till Jessica och la sin hand över hennes mun för att hindra henne från att prata.
"Och? Det skulle inte ha hänt om jag inte följt efter. Jag har bara mig själv att skylla. Låt honom vara," upprepade hon långsamt innan hon vek undan med blicken från Jason.

"Jag vill höra vad Jessica vill säga. Jag har din åsikt i åtanke också." sade Jason envist och la armarna i kors över brösten. Han log nöjt, det var inte helt fel att anta att Jessica skulle ta hans parti eftersom de båda var väldigt upprörda över Leahs skada.

Leah såg på sin vän och sedan på Jason, strök tungan över tänderna. Hon anade redan nu oråd.
"Om Jessica tycker att du ska åka och slå ihjäl killen, vilket antagligen är det du vill också, så spelar det ingen roll om vad jag tycker utan det är två mot en? Det är så du tänker, va?" Hon visste inte ens om hon ville ha en bekräftelse på att sannolikheten var stor att det var just så som hon tänkte.

"Nej, utan jag kollar med killarna också. Sedan måste du förstå att jag måste göra något annars kommer andra få för sig att de kan göra vad de vill med dig utan konsekvenser." sade han ärligt och ryckte på axlarna. Han la sina händer i fickorna och vände sedan blicken mot Jessica och höjde ögonbrynet.

"Alla kommer ju vara av annan åsikt än jag!" Det var inte så svårt att lista ut. Leah slöt ögonen för några sekunder innan hon höjde blicken mot honom igen. "Varför frågade du om min åsikt om du inte tänker göra som jag vill? Du bara hoppades att kanske en liten del av mig skulle vilja att du går och misshandlar killen?"

"För jag tänkte döda killen, Leah, jag har inte nåd? Det är fegt och svagt. Han skadade någon jag bryr mig om. Menar du på allvar att jag borde låta honom vandra runt som en fri man? Jag ville bara höra vad du tyckte och nu kanske jag inte dödar honom men klart som fan att han ska få så att han aldrig nånsin vågar titta mot dig ens. Ifall du inte vill ha det så är du fri att lämna mig men det är så jag gör när någon skadar nån som är viktig." sade han lugnt och spände sina käkar. Han blev otroligt irriterad på Leah, det var självfallet att något skulle hända George. Hon hade även vetat vem Jason var innan de inledde något förhållande så det blev inte klart för honom att hon inte förstod hur han funkade ännu.

”Nåd är inte fegt eller svagt,” sa hon tyst och rynkade på pannan, blinkade tillbaka tårar som brände bakom ögonlocken. ”Tänker du på andra eller går du efter dig själv?” Hon tänkte inte utveckla meningen något vidare. Bara han själv var medveten om vad som var viktigast för honom. Hon tänkte inte vara tacksam för att han sprang runt och gjorde andra illa för att de gjort henne illa. Han borde vid det här laget veta att hon hade en helt annan personlighet och uppfattning om världen än han hade, irriterade det honom så visste hon inte varför han ville ha henne kvar.