Tredje Världskriget

"Tack för maten." sa Nike mjukt och kramade om henne bakifrån och kysste hennes nacke lätt. Sedan gäspade hon och nickade.
"Sov låter bra och jag ska ta mina tabletter." sa hon och de tog sig upp mot Akhitis rum.

Akhiti följde efter då, tja, det var trots allt hennes rum.
När de gick in ansträngde hon sig för att inte tackla Nike på sängen och kyssa henne och gick istället för att klä på sig de kläder hon sovit i under natten innan.

Nike tog ett av pillren och svalde med vattnet från en flaska hon tagit med. Hon ser sedan på Akhiti.
"Får jag stanna?" frågar hon mjukt och ser henne, shorts och linne, helvette vad hon ville ha henne nu. Men hon själv i stora, mjuka kläder som hon mer gömde sig i än visa upp sig.

"Visst." Säger Akhiti flinandes och kryper ner under täcket.
"Vill du byta om kan du *gäsp* ta något." Hon sträckte sedan på sig och stängde ögonen. Hon var inte så trött egentligen men det kom mera naturligt.
Man kryper ner under täcket-Man gäspar, typ...

Nike skakar på huvudet att klä av sig mer, visa sig var det sista hon kunde eller klarade. Hon visste egentligen varför troligen var det upplevelserna med presidenten. Så hon kryper ner vid Akhiti under täcket.

(Du, vi kör på att lampan är släckt för jag pallar inte göra det (x )

Akhiti vänder sig om och drar Nike nära sig.
Hon stänger ögonen och somnar snart.
Hon ser det lite som en superkraft, bara hon vill, så somnar hon direkt.

(Haha xD)

Nike hade inte den turen utan låg länge vaken innan hon somnade och lyssnade på Akhitis andetag. Kanske det var därför hon sov så länge om dagarna. Men snart sov även hon lugn och trygg.

Akhiti vaknade rätt tidigt men klev inte upp. Istället tryckte hon Nike närmare mot sig och lyssnade på hennes hjärtslag.
Hon bara låg såhär tills flickan vaknade.

Nike sov lugnt men otroligt tungt inte mycket kunde väcka henne. Slutligen vaknar hon och slår sakta upp ögonen och möter Akhitis blick.
"Hej där." sa hon leende och kysste hennes panna, det var härligt att ligga så nära.

"Hej!" Mumlar hon sömnigt till svar. Vilket var konstigt med tanke på hur länge hon varit vaken.
"Mår...du?" Fick hon fram, för trött för att ens säga hela meningar.