Prs(Dragon Fantasy)

Uriah såg upp på Mina och log. "Du lyser!" flinade han. Han hade ringar under ögonen och var blek och mager, inte alls den glada figur som innan. Det var som om de två bytt av varandra..

Mina log och kramade om honom.
"Och du ser ut som snö." log hon men sa inte det mer, hon ville inte påminna honom. Det var egentligen Apollons ord som fått henne till det, att Uriah älskade henne och att hon verkligen älskade honom det visste hon.

Uriah log. Han lutade sig mot sin kudde med en tung suck. "När får jag komma ut?"
Han saknade solen, och Mina och Arnold och att måla.

"Du borde ju kunna få komma ut, sitta i en stol." sa Mina ömt och tog hans hand. Vilken skillnad det var på dem, hon som brukar vara den bleka.

Uriah nickade glatt. "Gärna!" mumlade han. Han ville helst komma ut så snabbt som möjligt, men lät satyren som fått ordern förbereda en rullstol i lugn och ro.

"Jag kan skjutsa dig." erbjöd sig Mina leende och väntade till satyren var klar då de lyfte i honom och hon styrde ut honom, ut i solen och till Arnold.

Uriah nickade och log. Med stor möda lyfte hans sin arm och tog Minas hand i sin. Hans hand var tunn och man såg alla dess ben.

"Solen och luften kommer göra dig gott son av Apollon." sa hon och kysste honom innan hon drog honom ut. Det var första gången de kysstes innan han dog.
"Uriah." hördes ett rop då de kom ut och Arnold kom.

Uriah skrattade hest och besvarade kyssen ömt. Han skrattade igen då Arnold kom emot dem. "Äntligen får man lite sol på sig!" flinade han. Arnold skrattade och kramade Uriah lättsamt. De gick mot bryggan.

Flera vinkade åt honom och log. Det var som att de verkligen märkte honom nu. Samt de märkte Mina, de vågade ta kontakt med henne vilket hade gjort henne mjukare och gladare till sinnes.