Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel såg in i Monas ögon. "För att jag vet hur det känns att inte kunna visa vem man är. Jag har jobbat med det i mer än 19 år. Du förstörde allt - nu är jag mig själv..." log han och strök hennes kind.

Mona var tvungen att le. "Du har rätt..." mumlade hon och log större då han strök hennes kind. Hon kysste honom lätt och lutade sig sedan nöjt mot honom.

Niel log och kramade om Mona.

Mona suckade lyckligt. "Skulle du kunna tänka dig att ha en familj någon gång?" mumlade hon. "Jag menar...barn och så, bara en fråga". Hon hade funderat på det själv.

"Vet inte. Kanske" suckade Niel trött.

Mona nickade sakta. Hon reste sig upp och virade ett badlakan runt sig. Hon sträckte fram ett till Niel ifall han också ville kliva upp.

Niel tog badlakanet och gick ut. Han la sig i sängen och somnade rätt snabbt.

Mona torkade sig och drog på sig underklänningen och la sig bredvid honom och somnade strax hon med.

Niel vaknade nästa dag av ett hemskt gungande. Han försökte sätta sig upp men fann att hans händer var bakbundna. Eftersom han inget såg kunde han avgöra huruvida han hade ögonbindel. "Släpp loss mig!" morrade han surt.

Mona hade vaknat av samma sak, en halvtimma tidigare. "Niel?" frågade hon. Var han där med. Hon kunde inte röra sig eller se något. Och hon frös så mycket att hon antog att hon fortfarande bara hade underklänningen på sig.