LotR (Privat)

Keya sov tungt men ibland kved hon till och kröp ihop närmre honom, som ett litet barn som behövdeskydd men med handen om hans arm. Hon drömde hemska drömmar de märktes och inte försen gryningen vaknade hon äntligen upp, kallsvettig och i Banners knä.

Banner såg förvånat på henne när hon vaknade upp.
"God morgon, Keya"

"God morgon." ler hon svagt men drar sig sedan undan, "Förlåt" sa hon och rodnade utan att se hans ansikte. Hon menade inte att vara så närgången.

"Det är okej", sade han med en axelryckning och masserade den bortdomnade armen. "Det är okej", upprepade han.

"Nej, det är det inte du har inte fått sovit." sa hon och blickade på honom. Hon var orolig för honom, "Gå och lägg dig." sa hon men ville helst inte att han skulle lämna rummet.

Han blinkade lite tafatt. "Jag är inte trött" Och det var han faktiskt inte, vilket förvånade honom. Han hade inte sovit något inatt.

"Det borde du vara, du har ju inte sovit." sa hon och studerade honom och en stark lust att åter vara nära honom sköljde över henne.

Han reste på sig. "Jag känner mig inte trött i alla fall"

Keya nickade och följde hans exempel och ställde sig upp.
"Vi kanske bör gå ner och ät frukost." sa hon med orörligt ansikte, hon var rädd för mannen för många.

Han ryckte på axlarna. "Visst, det kan vi göra" Nu när han tänkte på det kunde han känna en hunger blomma upp.