In Wonderland (PRS)

"Jag vet inte, behöver vi stanna här hela kvällen?" Frågar Alexa och erkänner att hon inte riktigt tycker om den här festen alldeles för mycket. Hon tror faktiskt att Lagomir förstörde det en aning, troligen inte med flit. Det blev väl bara så på något sätt. Alexa hänger säkert upp sig på för saker, idiotiskt det också.

"Nejdå, vi har varit här en stund och det räcker" log Hattmakaren. Han sträckte lite på sig och såg sig om i salen. Baler var inte hans grej, han tyckte om att dansa futterwacken men alla dessa hovmän och kvinnor var han inte van vid.
"Vill du gå hem eller till verkstaden?" frågade han sedan leende. I vilket fall skulle han ändå hämta sitt svärd som låg på hans skrivbord i verkstaden.

"Så länge vi kommer härifrån bryr jag mig inte speciellt mycket, det är kvavt här." Svarar Alexa och drar med honom ut från salen för att han sedan ska få leda vägen.

Lagomir ser efter paret när de lämnar salen och han väntar en stund innan han ska till att följa deras exempel när...
"Lagomir?" Den vita drottningen. Lagomir vänder blicken mot drottningen och ler svagt.
"Ja, min drottning." Svarar Lagomir som om det var ett mantra.
"Vad tynger dig?" Frågar drottningen uppfodrande.
"Ingenting, jag är bara trött, ers höghet." Svarar Lagomir. "Jag tror jag drar mig tillbaka för kvällen, ha en fortsatt trevlig kväll, min drottning." Fortsätter Lagomir och lämnar salen. Även om han drar sig ut till trädgården istället för till sängs.

"Då kan vi gå till väderkvarnen, men jag måste bara hämta mitt svärd först...". Han styrde stegen mot sin verkstad. Svärdet var viktigt i dessa tider även om den röda drottningen var borta, han ville inte bli anfallen.
De kom fram till verkstaden och han tog snabbt sitt svärd innan han började gå igen, ut ifrån slottet mot väderkvarnen och tebordet.

Lagomir får syn på paret när de går bort. Lagomir har faktiskt aldrig vetat var Hattmakaren vistats under tiden som han inte var i slottet. Lagomir har aldrig vågat ta chansen förrän nu. Så han följer efter i skuggorna. Samtidigt som hans hand är placerad på svärdsfästet mest om man kommer tvingas försvara sig eller liknande.

De kom tillslut fram till tebordet och väderkvarnen. Det syntes ganska tydligt att det var Hattmakaren som bodde där. Det gick i hans stil med tekopparna och kannorna på bordet och den slitna väderkvarnen.
Han drog med Alexa in då en tanke slog honm, det fanns ju bara en säng där..."Alexa...du får ta sängen att sova i" sa han till henne då han inte visste hur hon kände över att sova tillsammans.

Alexa ser på sängen och tvinnar en hårslinga runt sitt pekfinger.
"Vi... vi kan dela istället." Svarar Alexa, även om hon aldrig delat säng med någon förut så måste väl en gång vara den första. De skulle ju inte göra någonting... herregud, hon måste vara psykiskt störd.

Hattmakaren kliade sig lite i nacken. "Om det är okej för dig så" mumlade han och gick upp. Det var ändå en stor säng, så farligt var det ju inte. Han drog av sig sin hatt och sina skor, samt sin kappa men tog inte av sig något mer. Sedan la han sig ner och väntade att hon la sig också så han kunde få dra täcket över dem.

(På något sätt tycker jag det jag skrev nyss låter så fel på något sätt xD)

(I know the feeling, bro. XD)

Alexa följde efter honom upp, samtidigt som hon drog ut sin hårknut. Hon hade en sorts vit klänning under den blå som liksom agerade som underkjol och sådant. Esmeralda hade sagt att det var något liknande iallafall, hon hade inte förstått speciellt mycket. Så hon drar av sig den blå känningen lägger sig ned bredvid Hattmakaren med ryggen mot honom. Hattmakaren... eftersom hon just nu försöker uppehålla sig med tankar så börjar hon fundera över att börja kalla honom Tarrant istället, det är ju vad han heter egentligen...

"Godnatt" mumlade Hattmakaren och drog täcket över dem och blåste ut ett stearinljus han hade i närheten.
Han somnade sedan ganska direkt och i stort sett alla känslor suddades ut från hans ansikte och han såg lugn och glad ut.