Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna somnar inte, utan hon hör när Thalia börjar skrika. Då stiger hon snabbt ut, och går ut i korridoren för att kunna komma in. Men oturligt nog hade hon låst, så hon fick vänta på att några vakter kom och skulle låsa upp dörren, men Johanna fick dem att ge henne nyckeln istället. Det var så enkelt att manipulera dem här i 13 alltså. Så hon kom enkelt in i Thalias lägenhet, låste efter sig och gick fram till Thalia. Hon började stryka henne över håret och viska saker som till exempel "det är inte på riktigt", "det är bara en dröm" och "allt kommer att bli bra".

Thalia rycker till då hon vaknar och märker att hon inte längre är ensam. Men hon känner igen rösten, det var Johannas, hur hade hon kommit in? "Vi alla var i spelen, vi dödade varandra, regim hade vunnit över oss, jag dödade Clem." säger Thalia svagt och blickar rakt ut i mörkret. "Det var hemskt, det är ju det de vill. De vill att vi ska slåss mot varandra, inte mot dem." hon darrar det var en hemsk dörr, att se alla döda varandra, att vara tvungen att döda.

Johanna ser medlidsamt på Thalia, och är helt plötsligt glad över att hon inte sovit. Hon hatade ju att ha sådana mardrömmar.
"Men vi kommer aldrig att behöva göra det. Aldrig någonsin. Vi kommer vinna" säger Johanna som svar. Och hon önskade att hon kunde vara lika säker på det som hon lät.

"Det är inte säkert." säger Thalia och vänder sig förtvivlat om till Johanna och ser på henne. "Tänk om de vinner, och vi skickas in på arenan. Tänk om vi är tvungen att döda, döda våra vänner." Thalia var förtvivlad, deras chanser att vinna tycktes så fasligt små.

Johanna skakar på huvudet. "Självklart kommer vi inte skickas in på arenan igen. De kommer vilja avrätta oss inför allihopa på live tv. De vill inte ha någon överlevare" säger hon. Sedan sätter hon sig på Thalias säng, jämte henne. "För de vet att om en av oss lever kommer vi fortsätta, eller hur?" säger hon och ler svagt-

"Men det skulle säkert bli ett fint sätt att alla få se oss ha ihjäl varandra och seda avrätta segraren. Du vet ingen vinner och vänner och allierade har ihjäl varandra." Thalia är nu allvarlig, drömmen hade varit så verklig.

"Och du tror att det verkligen skulle vara så enkelt att manipulera oss till att mörda varandra?" säger Johanna. "Det skulle ta månader av tortering, och då skulle Huvudstaden bli alldeles för otåliga för att få vänta." Det var i alla fall var hon själv trodde skulle hända. För Johanna skulle aldrig ens försökt mörda någon som hon kallar en vän. Sedan trodde hon inte heller att det skulle kunna bli så enkelt att få en vinnare. För många segrare var bra med vapen man kunde kasta, och alla var smarta nog att inte utmana någon med dennes vapen som personen var bäst med. Inte i närstrid i alla fall.

"Aaa, kanske." mumlar Thalia, som nu börjar förstå vad Johanna menar, och att drömmen, ja att det bara var en dröm. Sedan sätter hon sig upp ser på dörren som deffenetivt är låst som hon lämnade den och sedan på Johanna, "Går du genom låsta dörrar nu med?" flinar hon och undrar hur Johanna kom in.

Johanna flinar. "Såklart" säger hon. "Nej men jag manipulerade några vakter att ge mig din nyckel då de tänkte kalla på doktorerna. De är så enkla att manipulera här i 13" förklarar hon sedan med ett leende. Det var nästan så att hon ville skaffa sig Finnicks nyckel också. Bara ifall, så hon kunde komma in till honom om det var någonting som hon misstänkte att Thalia inte riktigt skulle förstå. Om hon haft en av sina så kallade klient-drömmar då President Snow hela tiden hade en ny klient som ville ha hennes kropp och personlighet. Eller om Thalia inte var tillgänglig. Det kunde ju vara så att hon och Thresh skulle iväg till distrikt 11 för att göra något där, eller om Thalia var tvungen att stanna på sjukhuset över en natt eller något.

Thalia ryser till när hon får höra att de hade tänkt hämtat doktorerna. Kunde de inte fatta att de inte häjälpte? Att de gjorde det hela mycket värre? Hon ler snett mot Johanna, "Tack för att du tog iväg dem, doktorer är det sista jag vill ha att göra med." säger hon och skrattar lite som om det vore något kul med det hela.
Thalia rycker till då hon hör någon skrika, Finnick. "Du borde gå till honom, du eller ni behöver nog hans extranyckel med." ler Thalia. Hon visste att hon inte var så mycket till hjälp för Johanna, inte i alla fall. Där var Finnick bättre, men hon försökte i alla fall. "Hälsa, Finnick" ler Thalia mot Johanna.