När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Tror jag inte, sa Xenia bestämt och log.
- Har du hört talas om att möta sina rädslor?, sa hon mjukt och log.
- Vi gör såhär, jag backar i tunneln och du håller hela tiden ögonkontakt med mig, såtar vi det försiktigt och lugnt, sa hon och log.

Fai såg på henne "jag har försökt, det är inte så lätt" sa han och såg på Xenia och tunneln
"lovar du att inte lämna mig?" sa han skrämt

- Självklart lämmnar jag dig inte, det vore hemskt, sa hon och började backa in i tunneln.

Fai såg på henne "hur många gånger har jag inte hört det. Draco brukade säga det till mig jämt" sa Fai tyst. Och såg på Xenia han ville tro på henne och tog ett djupt andetag och tog hennes hand och följde försiktigt efter henne

- Jag är inte Draco, och det vet du, sa hon vänligt och log mot honom.
De började sakta sakta gå bakåt in i tunneln.

"jag vet det men jag har ändå svårt att lita på folk" sa han lågt och följde efter Xenia och fick motstå impulsen att gripas av panik och trängde tillbaka tårarna. Och andades ut när de kom ut på andra sidan och de andra såg på honom men han bara satte sig ner och slog händerna runt knäna och sänkte huvudet och lät tårarna rinna och han kände att han började skaka.

- Såja, såja, du klarade det, sa Xenia mjukt och kramade honom.
- Det är över vännen, jag är här hos dig, sa hon lågt och de andra såg på Fai.
- Hur är det, vad hände, sa Peter oroligt.

Fai tog tag i Xenia, det spelade ingen roll om de tagit sig igenom Fai tyckte ändå inte om det, de var alltid så här. Det enda som var han verklighets anknytning nu var Xenia. Han var rädd att hon inte skulle vara verklig och att han skulle vara tillbaka hos Draco. Han skakade på huvudet och lutade sig mot Xenia
"källaren och Draco" var allt han sa och de andra såg frågande på varandra
"va?" sa David

Xenia höll om Fai och såg på de andra.
- Inget ni behöver veta just nu, ni kommer säkert få reda på det, men sprid inte ut det, okej?, sa hon vänligt till dem.
Men hon tänkte radera deras minnen om de inte lovade.

Fai skakade på huvudet och samlade tankarna och torkade tårarna
"vi lovar att inte säga något" sa David och Fai såg tacksamt på dem och reste sig sen upp
"förlåt" sa han skamset, han visste att han inte borde visat sig svag men han kunde inte rå för det
"du behöver inte be om ursäkt" sa Anna och Fai log lite och gick sen förbi dem andra och började gå längre ner i tunneln
"har det här något med att göra att det inte finns några bilder på honom i hans fotoalbum under fyra år?" frågade Peter Xenia lågt