Skriva av sig-tråden

jag är så LYCKLIG just nu och jag älskar livet och livet älskar mig och jag funderar på att ringa en vän imorgon ♥
happ happ happ nu ska jag sova

Behöver du skriva till någon så lyssnar jag gärna. Det är bara att uggla.

Googlar upp tecken på Anorexia Nervosa. Det är så mycket som stämmer.. </3

Ginny00:

Men du, du måste verkligen ta och prata med någon, någon vuxen. Det är inte bra att hålla på och gå och tänka på såna saker och det vet jag att du vet. Men du vet också att du är fin precis som du är, så glöm aldrig det! Jag tycker att du är stark som inser att allting inte är som det borde vara, det är du verkligen. Men nu måste du ta det ett steg längre och faktiskt försöka göra någonting åt det också. Jag vet att du inte vill att det ska vara på detta sättet, och det behöver det inte heller vara. Det finns vägar ut ur svåra situationer som denna, och det finna andra människor som gärna hjälper till och som arbetar med att hjälpa till för att det ska bli bättre för dig. Du måste lita på att dessa människor kommer att göra det bra för dig, genom att gå och prata med någon. Du har lärare, skolsköterska, umo, dina föräldrar, dina vänner (som du kan be säga till någon åt dig om du själv tycker att det är svårt). Jag lovar att alla dessa personer bryr sig om dig och kommer att vilja hjälpa dig så fort du ber om det. Ta hand om dig, ♥

lillamymin, ♥ Jag ska prata med skolkuratorn om en vecka, så jag hoppas att det kan hjälpa. Tack ♥

Det gör det säkert, om du bara säger sanning och försöker att inte slingra dig om hon/han ställer uppriktiga frågor. Försök att inte vara rätt utan försök istället att lita på att hon/han kan göra det bättre för dig ♥

Ångest inför provet imorgon. Jag kommer inte klara det. Min lärare och mina föräldrar kommer bli besvikna. Jag måste göra om provet.
Jag vill inte :C

i try twice as hard and i'm half as liked

describes my feelings pretty much. Orkar inte, har ätit alldeles för mycket idag, måste träna, måste behålla den här lilla förändring som blivit på kroppen. Min mens är en vecka sen för att späda på ångesten lite till, och jag är definitivt inte gravid. Min mamma tror att allting är okej, själv vet jag inte alls. Mina 'kompisar' blir värre och värre, de pratar i stort sett skit om folk så att jag hör och jag blir så arg. Det enda tillfället någon annan än min ängel J bryr sig om mig är vid lunchen, då mina 'kompisar' frågar om jag inte ska äta mer.

Jag vill inte gå i skolan igen imorgon. Mitt enda hopp är att jag ska till pappa i nästan tre timmar imorgon, där jag kan träna. ♥

Ginny00: Ta några djupa andetag, strunta i allting ett litet tag. Fokusera på saker som gör dig glad, låt inget annat existera för tillfället. Lägg dig ner, ta ett täcke och se på en bra film. Somna sedan, och imorgon går du antingen till skolan eller inte! Och sen tar du tag med ett problem i taget, och försök inte att handskas med allt samtidigt. Glöm inte att andas lite till =)

♥ Jag fick faktiskt hem en film idag, så jag tar nog ärligt talat och följer ditt råd så fort mamma kommer hem - jag kan inte få på teven själv (den är ny så jag har inte lärt mig.. heh)