Skriva av sig-tråden

Men sluta D:

Men nej D:

:'( Nej, orkar verkligen inte mer.

Done.

Orkar inte idag. Vet inte varför, men jag orkar bara inte.

Okej, vi är ett gäng tjejer i skolan. Fem stycken kompisar.
Vi kan väl kalla oss för T, E, F och C. Jag är N (som i NTonks...)

Okej.
(Av dessa så är jag bäst kompis med T tror jag, gör inte så stor skillnad egentligen men ändå)

E är jobbig. Elak, taskig, falsk, tror hon äger världen, alla hatar henne men ingen vågar säga ifrån om hon gör något fel för då gör hon livet surt för en. Jag har försökt ibland så jag vet.

C har nu mer och mer börjat sluta sig till E. Det känns som om de är väldigt tajta. Innan var C verkligen BÄSTISBÄSTISBÄSTIS med F.

Hursomhelst så märks det väldigt tydligt att E inte vill att jag är med de. Hon tror att det är jag som är jobbig och elak, bara för att T, F och C inte vågar säga emot när E snackar skit om mig (vilket händer i princip 366 dagar om året.)
Fast i själva verket så är det E som ingen gillar. Men ingen vågar ju säga det. Så hon fortsätter att bara snacka skit om mig och stöta ut mig så fort hon kan.
Vanligtvis är det T som bryr sig mest om att jag ''är med'' om jag ibland hamnar lite utanför. Efter henne är det F, och det känns som om de är de som är mina
riktiga vänner.
I fredags så hade F frågat C om de skulle se Breaking Dawn tillsammans, och C hade sagt att hon inte ville bryta åldersgränsen. Sen gick hon ändå på den - med E!
Då gick jag, T och F på stan istället. Det var verkligen världens bästa kväll. Vi gick och fikade, prova kläder och hade jätteroligt ihop. Då tänkte jag bara ''varför är vi med E och C?''

Och ett till exempel: När T var sjuk.
Jag och F kom senare till matsalen för vi har en annan lektion som slutar fem minuter senare. E och C hade sparat en stol. Och det krävdes inga neonskyltar för att visa vem den var till.
Och jag och F satte oss vid ett annat bord (TACK F!)
Sen frågade E F: Varför satte du dig inte vid oss?
F: För det är inte så schysst mot N!

Okej. Om man ska få ut någon mening av allt mitt babbel är det väl: E försöker stöta ut mig för hon tror att det är jag som är hatad och femte hjulet, men i själva verket är det hon, även om C nu har börjat följa efter henne, inte sagt emot och verkligen valt fel sida. Jag fattar inte varför F och T hänger kvar vid de. Vilket de i själva verket inte gör, för de hatar E och tycker inte så mycket om C heller nuförtiden. Men de hänger ändå liksom ihop... Jag vill inte säga emot E på egen hand längre, jag har tillbringat tillräckligt många eftermiddagar gråtandes inne på toaletten, rädd för att gå ut och se E bitchblicka mig, och alla andra också, för E har gett sin version (lika sann som Rita Skeeters) av vad som hände på rasten eller vad det nu var och de tror på henne.





^Det var en konstig och rörig text. Ni behöver inte läsa eller bry er. Men skönt att få ur sig allt.

^
Lycka till, eller vad man säger. Skit i E, vad hon än säger så är det inte sant. Jag vet att det inte är så lätt, men försök att bara strunta i henne.

Allt brast seriöst när T, A och MÅ sa att de inte brydde sig om mig. Jag har alltid vetat det, men de har aldrig sagt det.
Alltså, vad skulle jag ha gjort utan C och MA? Jo, suttit och gråtit som en femåringen, antagligen. (Jag började inte gråta, bara nästan)
Älskar dem. De är de enda som är riktiga vänner i klassen.

JAG KAN INTE FÖRSTÅ ATT DET HÄNDE. men jag gjorde det. Och är så sjukt stolt över mig själv! ♥

Vad gjorde du? :o

det här är bara för mycket

farfar är sjuk. visst har han alltid varit mer eller mindre sjuk hela mitt liv men nu är han så sjuk att de inte tror han lever till jul. och i mars skulle han fylla 90, om han bara kunde fått vara frisk tills dess. jag vet inte varför det gör mig så ledsen, jag bara insåg hur lite jag vet om honom och hur mycket jag skulle vilja fråga. men det är lite försent nu. och Emil verkar vara tjurig på mig, vet inte om det är något jag har gjort eller vad det är för han vägrar prata med mig om det. och jag vet ju om ryktena, jag vet att folk pratar om mig. men jag har stått ut, Olivia har hjälpt mig, hon vet hur det är när alla kollar konstigt på en för att sedan sprida vidare saker som inte är det minsta sanna. men plötsligt känns det som för mycket, jag kvävs av att veta hur få människor jag faktiskt kan lita på. vissa saker vågar jag inte ens nämna för någon annan än Olivia, för jag vet inte vem men någon har redan gått bakom ryggen på mig flera gånger. och jag bara orkar inte.