If the stars keep shining [Sv]

Det kommer inget imorgon. Men på Lördag kommer det mer. Ni får hålla till godo med detta kapitel så länge!
Enjoy.
__________________________________________

Kapitel 44 –
Ron Weasley

Dörren till Sirius hus gled sakta upp. Jag tittade försiktigt in.
"Harry?" Min röst ekade mellan väggarna. Hermione steg förbi mig, in i huset.
"Homenun Revelio.", mumlade hon. Det hördes en viskning. Min fru vände sig mot mig och Ginny.
"Han är här!", fastslog hon. Ginny stegade in.
"Harry! Harry, är du där?" Jag hörde hennes steg försvinna upp för trappan, och följde snabbt efter.

På övervåningen var det lika tomt och öde som på nedervåningen. Jag såg mig försiktigt om.
"Harry! Jag har varit så orolig!" Jag ökade takten och fann min syster i Sirius gamla rum, anklagande tittande på en yrvaken Harry.
"Jag är ledsen att jag varit borta så länge.", sa han försiktigt.
"Har det hänt något?", frågade Hermione försiktigt. Då insåg jag att min bästa vän hade spår av tårar längs med kinderna.

Harry nickade mot den stora sängen. På den låg ett slitet pergament med en massa skrivet på.
Jag han fram först och plockade upp pappret. Det var ett brev. Harry tittade ner på sina händer, och jag kunde se att han kämpade för att inte låta tårarna tippa över.
Jag vände blicken mot brevet och läste tyst för mig själv…

"Käre Tramptass,

Jag vet att du tycker att vi borde göra Slingersvans till hemlighetsväcktare. Men snälla, jag litar mer på dig än någon annan jag någonsin känt. Jag skulle dö för dig. Du är som en bror.
Jag minns när vi träffades första gången. Jag hade sådan tur den där dagen på Hogwartsexpressen när du satt ensam i en kupé.
Vi blev vänner direkt, och Måndtand kom strax. Han anförtrodde oss en hemlighet, och den höll vi.
Jag hade sådan tur som träffade er. Träffade dig. Jag fick en bror den dagen. Jag skulle anförtro mitt liv till dig, för jag vet att du skulle hålla det vid liv. Vad som än hände.
Jag vet att Slingersvans också höll Måntands hemlighet i säkerhet, men jag undrar om han skulle klara pressen. Inget ont om honom, men han är lite… Äh, du vet vad jag menar!

Lily är så rädd. Hon gråter sig till söms varje natt. Hon tror inte att jag vet det, men jag hör det. Hon oroar sig för att vi inte kommer kunna se Harry växa upp och bli mer och mer lik mig. (Men det jag älskar mest med hans utseende är hans de underbart vackra ögonen som han fått efter sin mor.)
Dumbledore har min osynlighetsmantel, så jag kan inte komma ut. Det gör mig galen!
Men det jag försöker förklara för dig är att vi inte kan byta hemlighetsväcktare.
Snälla! Jag ber dig.

Din bäste vän,
Tagghorn"

Utan att jag hade märkt det så hade tårar stilla börjat trilla ner för mina kinder. Jag hukade mig bredvid Harry. Våra blickar möttes och även hans ögon var överfyllda.
"Vad är det?", undrade Hermione och Ginny i korus. Jag höll upp brevet åt dem.
"De var inte med på att byta…"
Harrys röst var endast en viskning.

wow

jättebra

jag kan hålla mig tills dess

Detta var sjuuuuukt bra!!!!!!!!!!!!!!!!!! ♥

^
this ^^

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

ååh! såå braa

haha, detta är nog det bästa

Det är ju så bra. AWESOME!

Fånga en ängel ta den i handen och flyg iväg. Är du i himlen? Superb

Wow. Det du skriver är underbart, så verkligt. Du är verkligen super duktig.