Vrale PRS Emma07 och Vidomina

Rowan insåg under ridturen till Bel Baduhr hur mycket han hade saknat det här. Friheten med att vara iväg på det sättet, flyga vart de ville. Camenag hade också saknat det, det kände han. Det var länge sedan de kunnat ta sig iväg hur som helst. De närmade sig Bel Baduhr och Rowan tog in den ständigt imponerande vyn. Mycket kunde sägas om dvärgarna, men han slutade aldrig förvånas över deras hantverk i byggandet. De var minst sagt skickliga. Så såg han även draken. Det var alltid en imponerande syn att få se en annan drake så, det hörde inte till vardagen. Ett par gånger tidigare hade han dock lyckats se dem i frihet innan - dock många år sedan nu, på den tiden då han och Camenag reste runt och höll sig gömda. Även Camenag hade upptäckt sin artfrände och spanade ditåt. Han ville nog inte riktigt kalla honom vaksam utan snarare nyfiken. På håll tyckte sig Rowan ana att Camenag var den större av de nu tre drakarna, något som förhoppningsvis skulle vara till deras fördel. Hierarkin bland drakarna var enkel på så vis. De gick in för landning och det dröjde inte länge förrän Algir visade sig. Förstås med sin sedvanliga… Attityd. Rowan hade fått för sig att bästa sättet att hantera det bara var att låtsas som ingenting med hans pikar. Han irriterade sig dock på dem ändå, så han fick väl ignorera dem så länge han kunde åtminstone.
“Hur länge har den hållit till här?” Frågade han, önskade gärna få veta så mycket som möjligt om situationen innan de gav sig huvudstupa in i det. Även nu kände han hur Camenag tycktes spana dit, dock fortfarande mest med vad som kändes som nyfikenhet snarare än något annat. Rowan började dock ana att han nog skulle få bättre hjälp hos hästfolket än ifrån Algir - nog för att dvärgen säkert menade väl och bara ville ha hjälp, men det där med kommunikation verkade inte riktigt vara hans starka sida. Nästan så Rowan undrade om han var lika fåordig även med sin - i så fall stackars - familj. Hästfolket kändes lugnare. På ett sätt vildare - men med något mindre humörsvängningar.

Algir fnös något och trampade otåligt på stället. Han ville ha det här överstökat. Han hade inte tid eller ork för massa snack. Men han visste att ifall han skulle få Rowans hjälp, så behövde han kunna samarbeta. Även om det kanske inte var hans mest starka sida.
”Elleshar tror att den här draken kommer från Acria. Vad som har tagit den enda hit, vet jag inte. Men..” Han sträckte på sig en aning och kastade en ogillande blick åt drakens håll för att sedan se mot Rowan igen. ”..Den har varit här i snart två veckor.”, muttrade han och rynkade näsan åt det bevingade djuret då deras blickar möttes. Till skillnad mot Aiden, så var Algir inte lika rädd för draken. Kanske på grund av hans ovisshet om varelsen och dess art, men främst för att han ville ha den därifrån.
Det var tydligt att folket där aktade sig för den. Dvärgarna höll sig på långt avstånd ifrån den. Men kanske de var något mer nyfikna på den eftersom de dröjde med blickarna på draken när de passerade förbi.
”Jasså, du kom tillslut.” Philip visade sig bakom dvärgarna. Var han kommit ifrån, visste varken Aiden eller Algir. Kanske han tagit en sväng från värdshuset?
”Philip. Vad gör du här?”, flög det ur Aiden. Aiden hade hoppat av Kai och gått till Rowan och Algir. Stått något steg bakom eftersom han fortfarande var lite osäker på draken. Kai verkade ju vara det och Aiden litade på sin bevingade vän.
”Hmpf. Jag får vara var jag vill.”, muttrade han som svar åt Aiden och såg irriterat på Rowan igen. ”Att jag måste skicka en drake för att få din uppmärksamhet, va? Patetiskt.” Han skakade ogillande på huvudet och tittade sedan mot draken.
”Din jävel! Har du dragit hit den där draken?! Var fan fick du den idén ifrån?! Är du dum i huvudet?!” Algir höll på att explodera om möjligt. Han hade dragit sin yxa och gjorde ett försök att kasta sig mot Philip, men hans vänner höll honom kvar. ”Släpp mig! Du ska få…! Hmpf, SLÄPP MIG SA JAG!”, vrålade han och ryckte och drog, men deras grepp höll honom fast.

Rowan kvävde en suck, det hjälpte inte direkt att ha så lite information om situationen. Han såg upp mot draken, märkte hur Camenag bakom honom gjorde detsamma. Dock med lite mer nyfikenhet än de andra runt honom. Rowan log nästan lite, kunde inte undgå att märka att draken tyckte det här var roligt. De tog sig för sällan ut på äventyr numera, och då dessutom få resa till en artfrände? Det var nog bästa på länge för draken. Han nickade lite kort ditåt åt draken, som ett sorts tyst godkännande att han kunde försöka ta sig närmare. Det var tydligt att Camenag ville ta reda på mer om denna nya drake, orädd inför mötet. Vaksam, men orädd. Sakta började draken ta sig ditåt. Fick misstänksamma blickar från den något mindre draken, men verkade ändå tillåtas närma sig.
Rowan drog tillbaka blicken till folksamlingen då han hörde nykomlingen. Denna gången kunde han inte kväva sucken. Vafan gjorde Philip här? Han kunde knappt tänka sig någon han mindre velat ha här just nu. Philip och Algir på samma ställe kunde väl aldrig bli en bra kombination. De båda var de med minst tålamod och kortast stubin som han kände.
"Vad.. Har du skickat hit draken? Vad i hela friden då för?" Utbrast han, fick inte ihop det i sitt huvud. Varför skulle han ha fått någon sån idiotisk idé? Om det var för att få Rowans uppmärksamhet, varför skicka en drake? Och varför då skicka den till Bel Baduhr av alla ställen? Det kändes totalt ologiskt. Med andra ord ganska karaktäristiskt för Philip.
"Algir, för fan! Lugna ner dig och låt honom förklara istället!" Utbrast han, genast överbevisad om att han haft rätt. De två var ingen bra kombination. Även om Rowan för första gången hade förståelse för Algirs ilska.
"För jag hoppas att du har en bra förklaring på det här?" han såg tillbaka på Philip igen.

Philip backade ogillande av Algirs reaktion och höjde händerna i försvar. ”Sluta, dvärg. Du ser löjlig ut när du gör sådär.”, fnös han och vände sedan blicken till Rowan. Verkade inte färgad av kungen av Vrales ord. ”Jag gör väl vad jag vill. Draken behövde testa sina vingar. Jag behövde din uppmärksamhet. Dvärgen skötte ju resten.” Han ryckte på axlarna och tittade mot draken som verkade lugna sig något när den fick syn på Philip. ”Den lyder mig.”, tillade han sedan.
”Jag ska visa dig vem som är löjlig!! Kom an bara!” Algir hade sett sitt tillfälle när hans vänner tillslut släppt taget om honom. Då han gett upp att ta sig loss. Men det var bara en taktik, att få de att släppa garden och Algir kunde gå till attack mot Philip.
Med yxan i högsta hugg störtade han mot Philip. ”AAAAAAAAAHHH!”, vrålade han. Men Philip var snabb. Trots dvärgens styrka, så rörde sig Philip smidigare. Lätt tog han ett steg bakåt och snurrade runt för att möta bladet på Algirs yxa med sitt dragna svärd. De båda vassa vapnena stod pressade mot varandra. ”Ge dig, Algir. Du kommer inte vinna.”, väste Philip med en ansträngning när Algir pressade på. ”Din jubelidiot! Jag borde ha dödat dig sist jag hade chansen! Du är bara till problem!”, spottade han tillbaka och gjorde ett nytt utfall med yxan. Philip svängde runt och lade krokben för Algir så att han föll till marken. Dvärglordens vänner kom rusande åt hans håll för att hjälpa honom upp på benen samtidigt som de borstade bort smuts från hans kläder. Algir skrek fler glåpord åt Philip, men han hörde inte på. Istället fäste han svärdet i midjan igen och tittade mot Rowan, som om fighten mellan han och Algir nyss inte hade hänt.
”Jag vill att du stöttar prins Orion som kung över Origate. Det är det enda rätta. Det gynnar Acria.. Och ja.. det gynnar väl Vrale också.” Han tittade rakt på Rowan.

Rowan tog instinktivt ett steg fram då Algir tog sig loss och rusade fram mot Philip, men han hade snabbt kontroll på situationen. En situation han helt satt sig själv i - Rowan hade för en gångs skull faktiskt förståelse för Algir. Han hade också varit bra less om någon skickat en drake till hans gräns och skapat konflikter. Särskilt som det inte ens tycktes ha något alls med Algir att göra. Rowan suckade djupt igen, de två var helt omöjliga.
"Lugna nu ner er..." Bad han, dock var det väl helt lönlöst att ens försöka. Han såg snabbt bort mot drakarna, ett väsande från den andra draken drog till sig hans uppmärksamhet. Camenag tycktes dock ha vett nog att stanna av i sina närmanden av det. Kanske kände även den av spänningarna mellan männen.
"Kan ni inte bete er kan ni väl åtminstone ta det någon annanstans än framför en redan spänd drake..." Muttrade han och såg sedan på Philip igen då han tog till orda och äntligen förklarade varför han var här.
"Varför skulle det gynna mig?" frågade han, bara av genuin nyfikenhet då saken redan var avgjord. Inget Philip kunde komma med skulle ändra på något nu.
"Det spelar egentligen ingen roll - jag har redan gett mitt stöd åt Royse. Han är äldst, det är han som bör ärva den." Även om allt med Aiden och Gwen inte skulle ha skett, så skulle hans val nog ändå ha fallit på Royse. Han hade ett starkt anspråk, och av det lilla Rowan träffat honom än så länge så tyckte han sig ana att han kunde bli en bra ledare. Förvisso kände han inte till de andra lika väl men det vore dumt att inte ta den han trodde på.