Life - Lupple & Medi PRS

Hon hade ställt sig vid fönstret och iakttog dem. Det var så läskigt att se en vän plågas så. Men när väl Sammy började skifta ville hon springa ut men höll sig kvar, hon log och hoppades att hennes vän skulle bli bättre.

Mi kom ned, iklädd en enkel klänning och ställde sig vid Olivias sida och log mjukt. "Han kommer antagligen vara rätt arg."Viskade hon och såg på Olivia. "Nåväl, hur mår du? Du har inte ätit på länge." Sa Mi oroligt.

Sammy skiftade helt och hållet och stod som en varg, på fyra ben och han morrade och hoppade på Gabriel. Det var mer vänskapligt än något annat men ändå syntes hans ogillande. Kort därefter gick Sammy mot dörren med en irriterad blick och skiftade och tog sig in och vidare in i deras sovrum med snabba steg. Gabriel flinade lite. Skiftade form och fångade upp filtarna och svepte dem om sig innan han gick in.

"Åh jag mår bra. Det kanske finns mat i kylen. Eller jag vet att det finns." Hon såg på Mi med ett leende.
"Den passar dig." Viskade hon och såg på Gabriel med ett leende.
"Han ser ut att må bra. Lite arg men mår bra." Hon gick fram och kramade om honom.
"Tack."

Gabriel log och kramade henne tillbaka. "Han är mer sårad, det jag gjorde var hm , lite generande."Viskade han i hennes öra och pussade hennes kind. " Finns inget jag inte skulle göra för min flock Olivia, de är mitt ansvar." Mumlade han och kramade henne. "Men nog om dom, nu vill jag prata med och om dig."Log han.

Hon såg upp mot honom, smekte hans hår och rörde vid pärlorna.
"Du är så vacker. Jag hade tänkt att ta lite mat." Viskade hon och bet sig i läppen. Hon såg sen upp mot taket.
"Vi låter honom sova eller vara sur, bara han blir bättre."

Han log och smekte hennes kind. " Du är vacker."Viskade han och pussade hennes panna lätt för att sedan nicka. "Mat är väldigt nyttigt." Viskade han och skrattade sedan. "Han är bättre, läkt." Log han. "Men det du gjorde för honom gjorde hans tvingade förvandling lättare, den skulle varit mer smärtsamt utan det. "Log han.

Hon tog sig ut till köket, hämtade rester och såg på honom.
"Det hoppas jag. Och i morgon ska jag göra frukost åt honom. Han förtjänar att bli bortskämd ibland." Viskade hon och visade maten.
"Får jag värma denna innan?" Hon log ett sött leende mot honom.

Gabriel flinade till. " Förtjänar, åh han kommer bli så uppblåst." Log han skämtsamt och roat. Han studerade maten och nickade. "Du får värma precis vad du vill." Log han.

Mi satte sig bredvid Ethan och kramade hans hand. "Är det okej för dig att vi stannar här en stund? Jag vet att jag behövs här. Attacken som skedde kommer inte gå obemärkt."Viskade hon mjukt och såg på Ethan med ett leende.

Hon log och stoppade glatt maten i mikron och startade den oc såg på honom.
"Låt honom bli uppblåst. Han får vara det om han blev skadad"

Ethan log och gav henne en kyss.
"Jag sover här. Jag kommer att ta hand om huset men jag kommer sakna dig." Han smekte hennes kind och log.
"Ta hand om dig."

Gabriel flinade lite och såg på henne. "Du borde verkligen inte skämma bort mina vargar, men i sådana fall när de är skadade kan jag väl ha överseende. "Viskade han och la en arm om hennes midja och log stort.


Mi besvarade kyssen och smekte hans kind. "Åh du kommer inte behöva sakna mig, jag kommer vara precis här. "Viskade hon.