wolfy & rollspelare prs

Jonathan var nästan på väg att gå därifrån då han la märke till att Cleo fortfarande inte klivit av sin häst. Förbryllat såg han på henne en synd, förstod inte vad hon väntade på, innan det gick upp för honom att det tydligen var meningen att han skulle lyfta ner henne. På så sätt.
”Är du så bekväm i att jag behandlar dig som en bebis?” flinade han.

Cleo satt snällt kvar och väntade på honom, det var nästan så att hon började skratta när han nästan lämnade henne där. Hon nickade sedan lite och la armarna om hans nacke.
"Det är ditt fel, du skämmer bort mig." log hon och pussade snabbt hans nästipp. Hon smekte hans nacke och granskade honom lite snabbt.

”Ja,” nickade han och låtsades tänka efter, ”det har du nog rätt i. Jag bör ignorera dig mer.” Cleo förtjänade att behandlas som en prinsessa eftersom det var precis vad hon var i hans ögon.
”Skämt åsido, du förtjänar allt gott som världen har att erbjuda dig.” Han log lite tankspritt mot henne.

Cleo fnittrade till och tittade på honom med stora ögon. Hon nickade sedan lite och kramade hårt om honom.
"Därför har jag fått dig." sade hon tyst och smekte hans kind. Hon tyckte verkligen att han var det bästa som hänt henne.

Hennes ord värmde honom, allt som hon sa lät alltid lika bra i hans öron. Hon hade ett så stort hjärta, om ändå alla kunde vara lika goda som hon var.
”Kom nu.” Han gav henne en sista kyss innan han krokade arm med henne och började gå mot berg- och dalbanan.

Hon nickade lite och höll hårt om hans arm, medan de gick så såg hon sig omkring så mycket som hon kunde. Hon hade inte varit på nöjesfältet sedan hennes bror och pappa gått bort. Hon kysste hans axel och log nöjt för sig själv.
"Oj den är ju större än jag trodde..." sade hon när de kom fram till berg- och dalbanan.

Kön till berg- och dalbanan var betydligt längre än till karusellen. De skulle allt bli tvungna att vänta en stund.
”Vi kan smita förbi alla andra?” föreslog Jonathan busigt. Det var ju inte direkt omöjligt, han hade ingen större lust att vänta.

Cleo spärrade upp ögonen och skakade lite på huvudet. Hon fnittrade till och kysste mjukt hans kind några gånger.
"Nej, det är ju pinsamt. Tänk om nån säger till." sade hon och fnittrade till. Hon smekte hans bröstkorg och lutade kinden mot hans axel, att vänta var inte alls farligt om det betydde att hon kunde få mysa lite med honom.

Jonathan suckade dramatiskt då hon inte höll med honom om att de kunde smita förbi de andra i kön. Då fick han helt enkelt lov att snällt vänta tillsammans med henne och se glad ut. Han lutade sitt huvud mot hennes och smekte hennes midja.
”Är det inte tråkigt att vänta?” frågade han henne i ett försök att få henne att gå med på hans förslag.

"Men tänk om nån säger till Jonathan!" suckade hon och la armarna om hans nacke. Hon började lätt kyssa det av honom som hon kunde komma åt med ett leende på läpparna. "Om vi väntar så ser jag till att trösta dig riktigt ordentligt ikväll." viskade hon tyst i hans öra.