Privat mellan Ripadal och Melody Malfoy

Snape log och tårar började glida nedför hans kinder och han sa lågt.
- Ja.....jag älskar honom så jätte mycket.....som jag älskar dig.....jag kan än idag inte förstå hur jag kunde vara så lycklig att någon skulle bli kär i mig för att sedan också väcka mina känslor till liv igen.....och en sådan fin underbar flicka som verkar ha en sådan enorm kraft att förlåta mig....för nästan korkat jag gör....en underbar tjej som fick mig att inse att ett barn kanske inte skulle vara så dåligt.....en som övertygade mig att jag skulle bli en bra pappa hur jag än försökte bevisa motsatsen.
Och nu.....jag älskar er båda.....mer för varje dag och jag vet inte hur jag någonsin ska kunna leva utan er, utan er.....är jag inget.....

Lova lutade huvudet mot Sev.
" Du ville inte göra det hur skulle jag inte kunna förlåta dig och jag älskar dig" sa hon.

Snape log mot henne och svalde lite och sa.
- Lova.....jag älskar dig och hur länge jag än skulle vilja stå här med dig så vill jag inte låta min älskade son vänta på maten allt för länge.

Lova log och lät honom fortsätta med maten.

Snape log och fortsatte med maten och efter ungefär 45 minuter var han klar och ropade att det var klar.

Oliver kom glatt springandes och satt sig ner bredvid sin mor.

Snape log och satte sig ner han också och sa lugnt.
- Jag hoppas det går att äta Oliver.

Oliver började direkt att äta.

Snape log och började äta han med och undrade hur framtiden skulle bli.
Han hoppades att den skull bli väldigt bra.

Lova åt lugnt och kollade på Sev.

Oliver åt upp.
" Det var jättegott pappa" sa han glatt.