Tredje Världskriget

"Tack." svarar Nike och låter sig omslutas av Akhitis ben och armar. Hon lägger armarna om henne och kommer ovanpå Akhiti.
Då hennes andning åter blev tyngre var hon tvungen att dra sig undan, hon hatade detta. Hon hoppades att tabletenarna skulle hjälpa, hon skulle ta till kvällen.

Akhiti lät henne andas men släppte inte.
Istället rullade hon över så Nike hamnade på rygg, och började kyssa hennes nacke samtidigt som hon höll händerna i flickans hår och benen var på var sida om henne.
Hon skulle dra sig undan, snart... Men just nu kände hon inte för det helt enkelt!

Nike gjorde inte mycket inte mer än drog efter andan och lät Akhiti fortsätta det var underbart och hon ville inte att Akhiti skulle sluta.

Efter ett tag slutade Akhiti och la sig brevid Nike.
"Sugen på middag?" Frågade hon, även om det sista hon tänkte på var middag.

"Sugen på dig." flinar Nike men vet att hon inte orkade något mer och att middag lät bra. Hon tänkte på sina nätter med presidenten och blicken mörknade för ett ögonblick, det hade inte varit såhär underbart, bara hemskt.

Akhiti skrattade ett klingande skratt och satte sig upp.
"Okej, kom då!"
Hon drog med sig Nike och lyfte henne ner till köket. Hon satte henne på en stol och började laga mat.
Man kunde genom glassbäggarna ut se hur himlen hade den sär oranga färgen solen gva ifrån sig när den höll på att gå ner. Det var skymmning!

"Bär mig inte är du snäll, inte om du verkligen måste." bad Nike, hon kände sig för värnlös annars, försvarslös.
Himmelen var vackert orange, skymningen sänkte sig och det luktade underbart av det Akhiti lagade.

Hon hällde lite mera krydda i sin soppa.
"Jag bär dig när jag vill, för när jag vill måste jag!" Sa hon nonchalant och hälde upp vätskan i två skålar. Hon la dem på bordet tillsammans med bestick, bröd och smör.
"Voilà!" Sa hon och började äta.

"Nej, gör det inte jag vill inte jag får panik." säger Nike mer bestämt för hon fick det, hjälplösheten fick henne i panik.
"Tack, det luktar underbart." log hon och tog den första skeden.

Akhiti visste inte vad hon skulle säga så hon nickade bara och åt snabbt upp. Efter det dukade hon av. Det var mörkt ute nu.
"Vi borde nog gå och lägga oss nu!" Mumlade hon och kollade mot klockan.
23:09