Prs(Dragon Fantasy)

Uriah nickade kort och fick i sig ambriosan. Den smakade märkligt likt Minas läppar. Uriah rodnade då han tänkte på det. Han fick i sig soppan och såg sedan på Mina. "Du då?" viskade han hest.

Mina ser på honom, han ser bättre ut och det får henne att slappna av en aning.
"Jag är inte hungrig." svarade hon bara, en enkel mening som fick henne att slippa äta.

Uriah blängde argt. "Ät!" rosslade han och vände ryggen mot henne.

Mina suckade och tog en sked av soppan.
"Så nöjd?" frågar hon mest för att det var han hon ar orolig för.

Uriah svarade med snark. Han var mycket trött efter vad han utstått och hålet i lungan hade inte läkt helt och hållet än.

Mina ställer undan skålen och lägger sig vid honom. Hon lägger armen försiktigt om honom och somnar så fört hon slutit ögonen.

Uriah sov länge, flera dagar faktiskt. Då han vaknade var han vrålhungrig. Han kallade på en satyr. "Maat!" sa han hest.

Mina var inte där, inte då just han var vaken. Hon hade om igen vakat vid hans sida men Arnold hade tvingat henne ut, ta promenader, äta och framförallt träna då det var det hon ville.

Uriah fick soppa serverad åt sig själv och åt den med god aptit. Satyren som matade honom var vänlig och pratade om annat än Uriah. Det var en lättnad, då Uriah inte var så nöjd med sitt tillstånd.

Mina kom in och en frisk fläkt av sol och ljus tog hon med sig.
"Uriah, du har vaknat." ler hon och sätter sig på en stol vid honom. Hon såg bättre ut lite mer kött på benen, men framförallt var hon solbrun vilket hon aldrig varit förr.