PRS(Dragon Fantasy)

Nalel såg sig intresserat omkring. Allt var stort, och ja helt enkelt annorlunda, men det liknade samtidigt hennes hem. "Det är så vackert här" log hon och ökade takten lite för att hänga med.

Meira nickade, "Ja det är det. När jag var liten brukade jag smita ut hit. Jag gömde mig i en bondes kärra och så kom jag utanför murarna, du må tro vad arg de på slottet var när de äntligen fann mig." sa Meira roat och gav sig mot öster, mot skogen.

Nalel skrattade faktiskt lite. "Det kan jag tro, jag minns hur mor gav mig stryk en gång då kag hade fått för mig att jag skulle besöka Fylke". Men de hade hittat henne också, hon hade inte kommit långt.

"Stryk? Din mor?" sa Meira och rynkade pannan, det var sällan om aldrig hon hade fått det. En rejäl utskällning och att få en hård örfil var det mer hon hade. Hon som många andra hade svårt med hörseln på ett öra.

Nalel nickade. "Ja, hon gav mig stryk bara för att hon var så orolig för mig, och hon omvandlar oron till ilska". Så hon hade inte tagit stryket så hårt.

Meira nickar, "Jag förstår, det gjorde de här med." sa hon och ryckte på axlarana då de började närma sig skogen. "Fast örfilar." sa hon och pekade på sitt vänstra öra som hon knappt hörde något på längre,.

"Åh, jag förstår" sa Nalel. Hon skyndade sig lite mer och strax var det inne i skogen, hon suckade åt lugnet. "Det är så harmoniskt här...".

Meira ler, "Och vackert, jag ska visa dig en bäck sen och ett litet vattenfall, det är underbart." ler hon och tar sig in där hon vet blåbär växer.

Nalel sken upp ännu mer, så glad hade hon inte varit på några dagar. "Det kan jag tänka mig!". Hon log större då de första blåbären började synas. "Jag älskar blåbär...".

"Ät då, det är inget som säger att man inte kan göra både ock." sa Meira och tog en munfull och svalde innan hon började plocka de härliga blåa bären.