LotR (Privat)

Keya såg på honom, hon andades tungt med stora ögon, "Tack." fick hon fram. "Han var en av männen..........." sa hon och det syntes att hon var uppskakad.

Banner skakade på huvudet. "Du behöver inte prata om det"

Hon nickade, "Tack." sa hon bara och la sitt huvud i hans knä, hon hoppades att det var okej för honom men för ovanlighetens skull behövde hon närhet och han var den enda i hela värden hon litade på.

Han blev förvånad av hennes plötsliga närmanden men var också helt lugn med det. "Du behöver inte tacka mig"

"Jo, jag var så rädd att det skulle hända igen." sa hon, ett erkännande och ja det skrämde henne hur det var, hur det hade blivit.

"Men det hände inte, inte den här gången", sade han i sina försök att trösta henne. Om det var något han var dålig på så var det att trösta människor.

"Nej." sa Keya nu lugnare. Han var där de var ensamma i ett låst rum som hon hade nyckeln till, förhoppningsvis skulle inget hända heller.

Han visste inte om han skulle gå eller inte, så han satt bara där. Lät henne lugna ner sig.

Hon lugnade sig och snart somnade hon, men med ett krampaktigt tag om hans arm som om det gällde livet om han gick ifrån henne.

Keya höll om hans arm som om hennes fingrar hade vuxit fast om honom. Men han stannade. Han stannade hela natten och lät henne sova, stirrade in i den döende elden och väntade till morgondagen.