De utvalda

"Du har ont." sa Eletha tyst och smekte honom över armen men inte på såret. Och plötsligt var de bara där, tårarna, sakta rinnandes över hennes kinder. "Se du fick mig att gråta, fy på dig." sa Eletha och försökte sluta men det gick inte.

"Det är inte så farligt" envisades Ethan med. Men han var glad över att hon äntligen sa något. Då hon äntligen började gråta tog han henne i famnen och vaggade och hyschade henne tyst. "Såja..." mumlade han igen och kysste henne lätt.

"Nej det är inte farligt, men det gör ont." sa Eletha, hon visste och lät sig sedan vaggas och tröstas. Han hade rätt det var skönt att få ur sig allt att gråta även om det var helt fel.

"Lite, men det tröstar mig att få hjälpa dig" mumlade Ethan. Han fortsatte vagga henne, hyscha och kyssa och hoppades det skulle hjälpa.
"Det är okej att gråta..." mumlade han igen.

Hon bara skakar på huvudet, "Nej, det är det inte." sa hon men gjorde det ändå och snart lugnade hon sig och slutade gråta. Men det var skönt att ha hans armar om sig, att lugnas och att bara få kramas.

"Jo det är det, man får visa känslor" sa Ethan. I tid med att hon slutade gråta började det rinna ner från hans kinder, rakt ner i Elethas hår. "Jag hatar att se dig gråta och vara ledsen...det gör nästan ont". Det och en blandning från smärtan i armen.

Hon bara skakade på huvudet, man var svag då. Men då han började gråta blev hon förvånad, män grät inte bara svaga kvinnor som inte kunde hålla styr på sina känslor. "Ethan" sa hon förskräckt och torkade hans tårar med handen, "Såja." sa hon och la armarna om honom.

"Förlåt" mumlade Ethan och tittade ner. Han skämdes, han hade inte gråtit sedan han varit en liten pojk. Och han visste inte riktigt varför han grät ens. "Det gör bara så ont att se dig lida och inte få göra något åt det, låta dig utnyttjas och...:". Meningen dog ut och fler tårar rann.

"Men snälla du så farligt är det inte." säger hon och biter sig i läppen för att inte brista i gråt igen. "Det är inget att be om ursäkt för." säger hon och lägger armarna mjukt om honom i en kram.

"Det är visst så farligt, man kan vara hungrig och utsliten, men man borde aldrig få utnyttjas utan att göra något åt det". Han kramade henne tillbaka och drog ett djupt andetag för att samla ihop sig. Tårarna slutade rinna och han skämdes ännu mer.