Star Trek [PRS] Dragon Fantasy &Scorpius-Hyperion-Malfoy

"Mhm." mumlar D'Tan eftersom att hon inte vill prata om det och han fortsätter att äta.

Solara biter sig i läppen, hon visste att hon var svår, men vissa saker kunde hon inte tala om så lätt, "Han var i stjärnflottan, dock en besvikelse som jag." mumlar hon.

"Jag har svårt att se dig som en besvikelse, Kestra." säger han ärligt medans han äter klart.

"Tack, men både han och jag är det enligt dem." sa hon bara och stirrade på maten, hon hade tappat matlusten, "De kom inte ens på hans begravning." sa hon med kvävd röst, varför skulle hon tänka på det nu? Då hon skulle vara glad.

"Men du gjorde det, det bevisar att du har mer heder än dom." säger han med en lätt arg ton.

"Kan vi gå? Gå ut?" säger Kestra med tonlös röst och ser ursäktande på honom att hon beter sig som hon gör och att hon inte svarar honom.

D'Tan bara betalar och ställer sig upp utan ett enda ord men han väntar på henne när han står upp, på att hon ska visa vart hon vill gå.

"Tack." mumlar hon och beter sig stelt och konstigt, som känslolöst mest för att hålla allt inne. Sedan går hon ner och ut, en liten bit ut i sanden i öknen, hon ville inte ha folk runt om sig just nu.

D'Tan står och väntar på henne för att inte störa, men han tar inte blicken från henne.

Solara sätter sig ner i den varma sanden och gömmer ansiktet i knäna. Hon darrar av ansträngningen att hålla allt inne att inte brista ut i gråt över hennes älskade broder, den ende som älskat henne, vad hon visste.