Eragon [Privat rollspel]

"Och vart ska ni då?" frågar Aily.
"Tillbaka" får hon som svar.
"Glöm det!"
"Försök inte tvinga mig!" Murtagh blänger på henne.

"Varför tänker ni gå tillbaka dit. Ni avskyr och fruktar Galbatorix och vill TILLBAKA till honom? Jag förstår inte. Har vi gjort något fel?"
"Nej... Men... Vi måste tillbaka. Vi har inget val."
"Och ni får inte följa eller hindra oss"

"Och ni tror att vi inte kommer hindra er?" Aily ser på Murtagh som viker undan för hennes blick.

"Vad har ni svurit för ed till den där galningen egentligen?"
Murtagh tvekar, men slår mig sedan. Han ser fullständigt förkrossad ut.
"Förstår ni inte? Skulle vi kunna så skulle vi ha berättat det för länge sedan, men vi kan inte", skriker han.
"Vänta, ni menar att ni inte kan BERÄTTA? Men om någon tar över ert sinne och ni råkar visa det, går det?"
"Det borde gå"

Aily lyckas ta sig in i Murtaghs medvetande och försöker ta över det. Han förstår vad hon försöker göra men försöker få ut henne.

Aureus säger åt Ór och mig att hjälpas åt, och vi ansluter oss till Aily. Nu är vi fyra som kämpar för att ta över hans medvetande. Nu lyckas vi.

Murtagh ser förkrossad ut.
"Sluta!" säger Törne och försöker hjälpa sin ryttare.

Vi fortsätter. Vi vill ju inget illa, utan vi vill hjälpa de båda. Om vi inte vet vad de har avgett för eder så kan vi inte veta hur farliglig de blir för oss och framförallt hur vi ska hjälpa de att bli av med ederna. Törne och Murtagh är starka, men de har så många blandade känslor att det är svårt för de att koncentrera sig på en sak, och efterssom vi är fyra som kan hjälpas åt så försöker vi tränga in så fort vi hittar en lucka och under tiden de får bort en person så hittar en annan en lucka. Det går så fram och tillbaka några gånger. Ibland verkar Törne och Murtagh vinna och ibland vi.

Tillsist ger muren vika och dom är inne.
"Sluta kämpa" säger Aily.

Tillsammans tar vi reda på vad Murtagh och Törne har svurit. De har lovat att alltid tjäna Galbatorix och skydda honom med sitt liv om det är nödvändigt. De har också svurit att aldrig berätta för någon vad de har svurit.