Johanna and Thalia back in the Hunger Games

Johanna ler svagt emot honom. "Jag mår bra och så. Det var bara.. något jag förknippade med.. ja du vet.. Huvudstaden" säger hon sedan. Han nickar, och såg mindre orolig ut. "Alltså förlåt, jag visste inte att du skulle reagera så" säger han sedan. Johanna trodde inte sina ögon. Bad Cato om ursäkt? Det hade hon aldrig varit med om tidigare.
"Det gör inget. Egentligen så visste jag inte riktigt det själv heller" säger hon, bortförklarande. Resten av gruppen hade också samlats runt dem. Vissa, eller ja Katniss, såg ut som om hon just sett Johanna kyssa Finnick. Hon var väl den enda som faktiskt inte trodde på att de bara var vänner.

"Nu blommar löken." utbrast Thalia och Thresh i mun på varandra då Cato faktiskt bad om ursäkt vilket väll inte hänt i världshistorien förut. Och sedan far de i skratt då de sagt det precis samtidigt.

Johanna förstod inte riktigt vad Thalia och Thresh menade först, men efter kanske några sekunder så hade hon förstått vad de menade. Hon började bara le, då hon kände att ett skratt såhär sent hade verkat efterblivet. Hon lutade huvudet emot Finnick och iakttog de andra. De verkade .. så oförstörda. De som inte vunnit spelen utan bara varit med ett tag. De hade väl säkert mardrömmar, men inte som de som vunnit spelen.

Då de andra ser smått förvånande på dem avfärdar Thalia det hela, "Äh, bry er inte internut 12an skämt bara." flinar hon lätt och ser efter Beetee som plockar undan allas vapen, de var nog dags att stänga träningssalen snart.

"Jag är ledsen, men jag måste be er alla att lämna lokalen nu. Jag måste stänga och låsa snart" säger Beetee i en vänlig ton. Johanna nickar och reser sig upp, trots att hon absolut inte vill det. Hon hjälper sedan Finnick att resa sig upp. Johanna undrade faktiskt hur hans ben kändes nu efter att hon hade suttit på dem i kanske en timme eller något. Hon ler emot honom, som ler tillbaka då han sträcker på sig.

"Nämen miss Mason då, har du knölat till mr Odairs ben?" kvittrar Thalia på huvudstads dialekt då de går ut ur träningsrummet, mest för att få de alla något att skratta åt och få Johanna på andra tankar.

"Jag är så ledsen, Finnick. Men glöm inte att det inte var jag som tvingade honom att låta mig sitta där" säger Johanna och flinar. Finnick ler och skakar på huvudet medan de alla går bort emot deras lägenheter.

Korridorerna höll på att tömmas, nu var det tid att gå in i sina lägenheter och sova. Distrikt 13 och dess schemalagda tid, tänker Thalia irriterat och de tar adjö av de som hade lägenheterna en våning under och går sedan till deras egna, "Ja god natt då." säger Thalia även om hon visste att natten inte skulle bli god.

"God natt" säger Johanna till Thalia som går in till sig. Efter det försvinner Peeta och Katniss in till sig också, och de andra fortsätter till våningen under. Johanna kramar sedan om Finnick och tackar för hjälpen. Han rycker bara på axlarna. Sedan säger han att hon bara ska knacka på om det var något, vilket hon säger att han kan göra det han också. Sedan går de in i sina lägenheter. Johanna somnar inte snabbt, utan hon tänker bara på hur svag hon verkat då hon börjat skrika som Annie Cresta gjorde när hennes distriktskamrats huvud rullade i hennes knä.

Thalia kröp ner i sängen, och slöt ögonen för att somna, eller ja försöka att sova. Men snart somnar hon och nu är hon på arenan, och inte bara hon de är alla där och de slåss mot varandra. Hon ser Cato döda Thresh och Johanna ha ihjäl Marvel Thalia kan inte hindra dem för hon är upptagen med att skydda sig från sin Clem. Hon får i en stöt och plötsligt är han död, död fraför hennes fötter med hennes dolk i hjärtat. Och Thalia skriker högt och rör sig fram och tillbaka i sängen, det fick inte vara sant inte det...nej.