Power (Ett rollspel för alla)

"Zeya", sa Zeya och log.
Eller så var hon det. Hon kanske var spritt språngande galen.

"Fint namn." Säger Jackson på impuls, innan han nser vad han sagt och hoppas på att det inte tas på fel sätt eller någonting.

Nik låg i sin säng och stirrade upp i taket medan han knäppte på gitarren som han 'lånat' från musiksalen. Han var grymt uttråkad, det fanns ingenting att göra. Förutom att fundera på hela grejen med gåvorna, killen som hade rusat in i Nik hade uppfört sig så konstigt då Nik givit honom en sorts befallning. Förmodligen var det endast ett rent sammanträffande.
Med en suck ställde han sig upp, kastade gitarren på sängen och gick ut i korridoren. Han kunde lika bra gå istället för att bli galen av det vita taket i rummet.

"Tack", sa Zeya lite förvånat. "Öh, ditt också", tillade hon sedan.
Hon hade ett ganska ovanligt namn, hon tyckte sådär om det.
"Har du sett växten där borta?", sa hon och pekade bakåt i korridoren för att byta samtalsämne.

"Tack." Svarar Jackson, som inte riktigt tror på det. Men låtsas som att han gör det. Sedan uppmärksammar han växten. Den verkar bränd. "Ja... vem har bränt den?" Undrar han förvånat.

"Jag har ingen aning", svarade Zeya. "Men med tanke på allt som har hänt, så verkar inget konstigt längre."
Det var sant. Hur mycket mer skulle hända?

"Där har du ju en poäng." Svarar Jackson och ser att det sprakar om den. "Det kanske är en kortslutning eller något liknande." Fortsätter han, hans underbara hjärna som fortfarande vill ha bortförklaringar.

Zeya rös till.
"Mm", sa hon. "Kanske är det något fel på elen. Jag hörde att en tjej hade fått en elshock."
Hon tvivlade starkt innerst inne på att det fanns en naturlig förklaring. Men hon önskade att det fanns en.

((luna99: Är du där? xD Jag kan avsluta konversationen annars
AlexZz: Kan Ariana förgifta Annabeths pappa? Du vet, för att krossa hennes hjärta eller något... xD))

Annabeths mobil ringde plötsligt. Hon mumlade ett "ursäkta", gick ifrån Lelia och svarade. Det var från hennes pappas mobil.
"Hej pappa" sa hon lite förvånat, då han aldrig ringde henne.
"Är det Annabeth Grace där? Luke Grace's dotter?"
Annabeths hjärta sjönk som en sten. Det var inte pappa. Det var en kvinna.
"Ja. Vem är du?" frågade hon.
"Jag heter Lily, jag är sjuksköterska på Sankt Rick's sjukhus i centrala London" svarade kvinnan vänligt.
Annabeths ögon vidgades. Vad hade hänt?!
"Vad har hänt?!" frågade hon. "Mår pappa bra?!"

((oki ))

Lelia tittade på Annabeth. "Jag ska nog gå nu" sa hon och vände sig om.
Hon gick in och mot sitt rum.