The Vampire Diaries[Roll]

"Elena, var är Caroline?"

"What? Klaus eller Finn?" Damon skrattar. Han fortsätter surt: "Jag tänker leta reda på Klaus, det här ska han få sota för!"

Kol kom glatt visslandes bakom hörnet till hotellet, men han stannade genast då han fick syn på Klaus.
"Vad är det med dig?"frågade Kol och höjde ögonbrynen.
"Skulle inte du leta reda på Caroline?"frågade Klaus avvärjande innan han rätade på sig.
"Jag var på väg...men ångrade mig", sade Kol. "Jag såg Finn förresten, han verkade skadeglad."
"Jasså?"muttrade Klaus ironiskt, han tänkte inte berätta för Kol om giftet, idioten skulle ju bli ännu mer förvirrad.

Stefan suckar.
"Du blir bara dödad om du letar rätt på Klaus. Dessutom tror jag inte det var hans ide" säger han.

"Vad är det med dig? Du ser sjuk ut", sade Kol och pekade mot Klaus ben. Klaus himlade med ögonen men berättade vad Finn hade sagt. "Vi måste hitta en häxa, Bonnie kanske?"
"Bonnie hatar mig och hon råkar ligga i koma", sade Klaus.
"Då återuppliver jag henne..."sade Kol. "Du har rätt förresten, vi borde nog ha Caroline för att hjälpa oss i alla fall."

Caroline vred på sig i sängen, otroligt, den enda gången man faktiskt ville sova gick det inte.
Hon sparkade av sig täcket och klev upp, det var ingen idé att försöka sova.
Hon fick väl hitta något annat att fördriva tiden med.
Först klädde hon på sig ett par ljusa jeans shorts och ett blankt guldfärgat linne. Hon tog itu med sina vanliga skönhetsritualer.
Caroline tog en blodpåse ur förrådet hon tagit med sig, och lade sig tillrätta i soffan. Hon satte på TV:n och tittade på olika tv-serier, det var i alla fall ett bra tidsfördriv.

Klaus hann knappt reagera innan han föll ner på asfalten med en duns, hans ben hade gett vika.
"Hämta Caroline", mumlade han och lutade sig mot bilen med en grimas. "Säg åt henne att vi behöver hennes hjälp för att övertyga Bonnie om hjälp."
"Men Bonnie är ju...." började Kol
"vi fixar det. Spring!"sade Klaus och Kol sprang in i hotellet med hård fart.

Caroline njöt faktiskt av serierna, de fick henne att skratta, vilket hon behövde.
Dörren flög upp och och Caroline ställde sig upp snabbt som blixten.
Det var bara Kol, hon pustade ut, men varför hade hon varit så rädd? Jaja, hon log mot Kol, tydligen på bättre humör av att ha skrattat så mycket.
"Du skrämde mig Kol", sade hon med ett skratt.
Kol verkade inte vara på något glatt humör, inte heller på något retligt humör.
"Jaja, vi ska åka och du ska med", sade Kol och tog tag i hennes arm och släpade ut henne.
Varför sådan brådska? Hon började bli irriterad.
"Släpp mig, jag kan faktiskt gå själv", muttrade Caroline surt när de hade kommit ut från hotellet.

Klaus tittade upp då han hörde fotsteg.
"Kol?"sade han och försökte fästa blicken på de två skepnaderna som kom emot honom. "Caroline?"
"Jeez Nik", utbrast Kol. "Jag har aldrig sett dig såhär."
Klaus grimaserade och ställde sig sedan ansträngt upp.
"Caroline..."sade han svagt och fäste blicken på henne. "Du måste hjälpa oss..."
"Han har blivit förgiftad av Mikael och kommer svimma inom en timme, typ, så vi måste väcka Bonnie och få henne övertygad att hjälpa oss få bort giftet. Till det så skulle vi behöva din hjälp..."berättade Kol åt Caroline.

Det tog ett tag innan Caroline hängde med, då blev hon genast oroad.
Hon var vid Klaus på ett kick och tittade oroligt upp i hans ögon, hon skulle hjälpa dem, det behövdes ingen eftertanke. Hon följde bara sina impulser, och hoppades att det var rätt val. Hon vände sig mot Kol och gjorde en antydan till en nick.
"Okej, hur ska vi transportera oss?", frågade Caroline.