Ny genaration, nya känslor

Hej... vet att det va längre än en evighet sen jag skrev.... Men mycket hade kommit emellan och när jag började äntligen skriva så blev jag sjuk i feber i två veckor, missade skola, ville gå klart de sista veckorna jag då hade kvar i skolan, sedan tänkte jag skriva, men då kom en vän från Tyskland på besök och jag blev sjuk... IGEN i två veckor...! Sedan kom min moster på Tyskland på besök, sedan va jag med kompisar jag inte hunnit vara på länge, sedan i augusti månad va allt fullspäckat med grejer inför konfirmationen jag tog den 24! xD Sedan skola igen och min dator ha varit knäpp och allt möjligt...
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt!!!! D': Men kapitel ska komma snart, fast inte denna veckan troligen och inte nästa, men ska försöka!!! Lovar!!!! Det är på gång!!!! ♥
Om någon fortfarande bevakar; FÖRLÅT ATT JAG ÄR SEG OCH TACK ATT DU BEVAKAR OCH DET KOMMER SNART!!!! ♥

Jag bevakar, och jag vet hur du har det så sträsa inte.

Jag bevakar fortfarande helt klart den som väntar på något gott väntar aldrig för länge du ska inte stressa♥ ta den tid du behöver♥

Ny bevakare!

Jag är süpertrött nu när jag skrev klart kapitlet och det är inte så bra, men ni förtjänar ett kapitel efter all väntan! Hatar mig själv att jag varit så seg! Men älskar er för att ni varit så tålmodiga! Här har ni ett kapitel som har extremt mycket av min trötthetshumor och allmänna trötthetstänkande.... xD



Kapitel: 79
Hugo tittade ut på snön som föll ner på den redan snötäckta marken, genom fönstret han satt vid i Biblioteket och pluggade. Ett tecken på att julen verkligen var på väg! Och bara några dagar kvar till julbalen, så man fick minsann ta och plugga på läxorna man så vänligt hade fått utav lärarna... Hugo höll för tillfället på att plugga på Talmagi och ångrade bittert att han hade valt det ämnet. Han skakade på huvudet och fortsatte se på snön. Den var faktiskt mycket roligare än Talmagi!
Han satt och drömde sig bort när han såg en snöflinga, efter en, efter en som föll ner på marken. Sedan föll Hugos blick på snöflingorna som föll ner på den snart isbelagda sjön. Trots att det var kallt och snö ute hade inte sjön blivit till is helt och hållet än, men några bitar utav den bestod av spegelblank is. Fast den isen blev som sagt täckt utav snön som föll ner.
Plötsligt rycktes Hugo ur hans drömmande om vita snöflingor på grund av att någon knackade på hans axel. Han vände sig om.
”Va?” frågade han oförstående då han vände sig om.
”Hugo... Vet du vad som har hänt!?” frågade Miranda med tårfyllda ögon.
”Öh... Nja... Går på vad du syftar på!” svarade Hugo.
Miranda slog honom löst på armen. ”Du är så korkad ibland! Men oh... Vet du vad... Vad som hänt med min mamma...!?”
Hugo bet sig i läppen och förstod genast att något allvarligt kanske hänt och att han skulle vakta sin tunga för att inte råka säga något som skulle kunna såra Miranda.
”Nej, jag vet inte vad som har hänt henne...” sa han.
”De har skadat henne...!” sa hon och tog ett djupt andetag.
”Vilka...?”
”Oh, va inte en sån dumbom nu, Hugo! Du vet vilka! De på Azkaban!”
Hugo hade haft så mycket läxor och sådant i tankarna, så han hade glömt att det var just Azkaban Mirandas mamma var inne på efter det att hon hade varit medlem i en grupp för att avsätta ministeriet, så han blev lite omtumlad då han började tänka på det igen.
”Men... Öh...Vad har hänt nu då? Varför blev hon skadad?” frågade han.
”Hon försökte rymma och då så... Skadade dem henne... Väldigt illa... Bara för det lilla! Såklart vill alla fly, de behöver ju inte skada nån för det, väl?”
”Men det var väldigt korkat att fly ju, för liksom...” började han, men blev avbruten.
”Oh... Vid Merlins skägg...! Ja trodde att du av någon, Hugo, skulle förstå! Men nejdå, du är bara som alla andra!” sa Miranda och tog tag i hans Talmagibok och började bläddra i den ganska aggressivt. Sedan så tittade hon ner på hans papper där han börjat skriva ner svaren på frågorna. ”Och förresten, du ha skrivit fel...!”
Sedan så slängde hon ner boken på bordet (väldigt nära att den hamnade på Hugos händer) och gick iväg med stora, snabba och bestämda steg. Hugo suckade djupt. Hon förstod inte vad han menade verkade det som... Han fick inte ens säga klart sin mening. Han hade tänkt berätta att det var korkat att rymma, för de som är kända för att ha försökt rymma från Azkaban ha alla blivit torterade och så vidare, så det skulle varit smidigare om Mirandas mamma haft en mer plan först...
Han förstod att nu var det faktiskt ingen bra idé att försöka prata med Miranda, för nu skulle hon bara ändra på allt han sa och sådant, så han riktade sin uppmärksamhet åt läxan istället. Nu ville han rättat till det han skrivit fel också...! Han märkte att han skrivit fel vid ganska många ställen och började genant rätta till det.
Plötsligt damp James ner på stolen framför Hugo.
”Hejsan, kära kusin!” sa James.
Hugo tittade upp på honom. ”Hejsan!”
”Du pluggar Talmagi ser jag... Du ha skrivit fel där...” sa James och pekade på svaret som Hugo höll på att ändra.
”Jag vet... Håller på att ändra... Men vad är det rätt svaret då?” frågade Hugo och gav James en tiggande blick.
”Inte vet väl jag, jag är skitdålig på Talmagi! Det borde väl du veta, haha!” sa James, började flina och lutade sig bak i stolen. ”Jag kan ju knappt nånting, men det där ser jag är fel...”
”Jaja... Jag ska ändra...” mumlade Hugo.
”Vilken duktig liten pojke du är Hugo! Jag blir så stolt så jag nästan skulle vilja ha dig som son..! Eller nåt... Eller.... Inte...” sa James, flinade och suckade. ”Men du Hugo... Jag förstår mig inte på tjejer!”
Hugo tittade upp och gav James en skeptisk min. ”Om inte du förstår dig på dem så gör väl knappast jag det! De enda flickvännerna jag haft är tre stycken, två utav dem var jag ihop med när jag var nio år och jag var ihop med dem samtidigt... Men den ena hade en annan kille också och den andra var mer fascinerad av min pappa... Sen den tredje är Miranda, men hon klagar på mina kunskaper i Talmagi och låter mig inte prata till punkt när en mening börjar lite dåligt...”
”Jahaja, säger du det! Ja, tjejer är svåra att förstå sig på.... Killar berättar ju för sjutton vad som står på istället för att göra värsta rollspelet...” sa James.
”Mm.... Det kanske du ha rätt i... Liksom en tjej skulle ju nog inte påstå framför sin kusin att hon är dålig på Talmagi fast ändå ser att det kusinen skrivit är fel...” mumlade Hugo och gav James en irriterad blick.
”Hm, det stämmer! Alltså vi killar är mer öppna... Tjejer gör en frustrerad... Äsch, det är nästan som om man borde byta liga känner jag ibland....!” sa James.
”Men du är ju en bra Quidditchkapten och du kan inte byta lag förrän du gått ur skolan...!” sa Hugo.
James tittade på Hugo och brast ut i skratt.
”Nej! Inte Quidditch-liga! Haha!”
”Oh! Du menar sån liga...!” sa Hugo efter en liten stunds betänketid. ”Du menar byta garderob och sedan komma ut ur den?”
Nu var det James som inte förstod. ”Vänta lite... va? Varför skulle jag gömma mig i en garderob då alla vill se mig och jag redan har snygga kläder?”
”Du vet, man brukar ju säga: 'Komma ut ur garderoben' när man gör det officiellt att man bytt liga!”
”Jaha! Okej! Men Hugo, jag tror inte jag kommer byta garderob... För jag måste lösa några problem först gällande några tjejer...Bland annat din storasyster, Rose!”
”V-vad nu?” frågade Hugo förvånat. ”Vad är det med Rose? Och vadå: 'några tjejer'? Ha du ett harem eller?”
”Jag ha inget jäkla harem, men jag ha typ hamnat i lite småbråk med Rose på grund av Sabrina Goyle... Och om balen... Äsch... Förvirrande! Men jag tror jag ha löst problemet, men det känns konstigt...”
”Det löser sig säkert! Men du ska väl gå med Rose va? Jag vet inte varför, men hon ha gärna velat gå med dig på balen... Men förstår inte riktigt varför, för du är ju liksom inget kap...”
”Ja, jag ska gå med henne, men ursäkta mig...! JAG inget KAP!? Vad är det för falskheter som du påstår!? Det här är ju förräderi mot hela Storbritannien! Förräderi säger jag! Aldrig har jag hört en sådan fräckhet... ifrån min egna kusin!? Usch! Nu lämnar jag detta rum!” sa James, reste sig upp och gick iväg med bestämda steg.
Hugo kunde inte låta bli att flina då han tittade ner i sin bok igen.







PUSS PÅ ER!!!!! :*

Braaa!!!!!!

AWESOME!! ♥♥

jättebra

Alltså LOL åt James och Hugo och deras garderobprat

Men det var superawesome!

AZUM!!! Älskar James reaktion!