När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

- Förlåt det var inte meningen, sa Peter förskräckt och slog ner blicken.
Xenia såg sig om i kammaren.
- Kanske här, det har ju bott en här förr, sa Xenia lätt och de följde med Fai in i gången.

"inte erat fel, menade inte att snäsa åt er" s Fai ursäktande och såg på Xenia "nej, jag kan inte smita ner hit hela tiden och jag vill inte att Voldemort ska använda den i eget syfte" sa han bestämt

De nickade och kom ut ur gången fram till en stor staty av ett manshuvud.
- Salazar förmodar jag?, sa Peter och såg på den.

Fai såg på huvudet
"japp, jag tror knappast det är nån annan" skrattade Fai
"ja det hade varit lite konstigt om han gjorde en staty av nån annan här nere" sa Anna
"ja, men han var nog lite konstig" sa Fai roat och såg på rören "ska vi se vart vi kommer?" frågade han

- Vet inte ja, saPeter och såg in i rören.
- Äsch, vad kan hända?, smutsiga fötter och råttor?, sa Anna och Peter ryckte på axlarna.
- Lumus, sa Xenia och tändesin stav och de andra gjorde likadant.
- Ja, bara att börja då, sa David och vi klev in.

Fai log men tände inte sin stav, han gillade mörkret och så länge röret inte blev för trångt var det ingen fara. De började gå och han undrade vart nån stans under skolan de var.
"det var inte så farligt" sa Anna och de skakade på huvudet
"nej det är lite spännande" sa David och Fai stannade när röret blev mindre och de skulle få krypa igenom och Peter försvann genom hålet till andra sidan och snart försvann Anna och David med
"fortsätt du" sa Fai till Xenia

Xenia nickade och kröp in efter de andra.
Trånga utrymmen hade hon inget emot, ja om hon inte fastnade då, men det var enannan sak.
Men mörker gillade hon inte, men så länge staven var med var det ju ingen fara med det.

Fai satte sig ner och försökte andas lugnt, han gillade inte trånga utrymmen som gav honom känslan av att vara instängd. Han trollade fram sin kappa och drog den runt sig. Han ville följa med de andra men vågade inte krypa igenom, han gillade inte känslan av panik, trånga utrymmen var en av de få saker han var rädd för. Minnena rullade över honom igen och han undrade varför de kom så ofta nu förtiden. Han hade lust att göra det samma med Draco, låsa in honom nån stans

De hade krypit egenom tunneln till andra sidan men Fai kom inte.
- Vänta här, han kanske har fastnat, ljög Xenia och kröp tillbaka och såg Fai.
- Hur är det?, sa hon mjukt till honom.

Fai såg upp och såg på Xenia
"jag vet inte, jag gillar inte trånga utrymmen det får mg att känna mig instängd" sa han uppriktigt och såg på hålet, det var egentligen inte litet men tillräckligt för at han inte skulle gilla det
"ni kan fortsätta utan mig" sa han och log mot henne