Life - Lupple & Medi PRS

Hon kom tillbaka med ett stort glas med vatten och räckte det till Gabriel.
"Få honom att dricka det här. Det ska gå bra." Hon log och smekte Sammys kind.
"Kämpa Sammy. Du kan klara det." Viskade hon ömt och satte sig vid hans sida.

Gabriel tog emot vattenglaset och ställde ned det på golvet bredvid sig och såg på Olivia. "Hur mår du?" Frågade han och kramade hennes ena hand. "Du är inte skadad va?" Fortsatte han lite mer oroligt och svalde hårt. "Jag är så ledsen, det är precis sånt där som jag inte vill besvära dig med." Viskade han och smekte hennes kind försiktigt. Men tittade sedan tillbaka på Sammy och lyfte upp hans huvud försiktigt och hjälpte honom att dricka små små klunkar.

"Jag är inte skadad Gabriel. Jag är mer chockad. Jag kanske är lite mer rädd än vad jag vill medkännande." Hon log och slöt ögonen.
"Jag hoppas att de inte vågar ta sig in. Då blir jag rädd på riktigt." Hon såg på Ethan som hade satt sig vid elden och såg sen mot Gabriel.

Han nickade sakta. "Jag förstår."Viskade han och nickade sakta. "De kan inte ta sig in, tror jag. Ingen ska kunna angripa dig, men om de siktar på någon annan och råkar träffa dig- det är något du inte är skyddad mot. " Sa han fundersamt. "Jag vet inte, detta är mer för en magiker." Sa han tyst. Mi kom snart in i stugan med tunga steg och gick fram till Ethan, pussade honom på huvudet och gick sedan till Olivia. "Jag ska duscha lite snabbt, är så smutsig. Men oroa dig inte. Jag ska stanna här och tro mig det finns ingen som kan komma förbi mig." Viskade hon och klappade henne på huvudet innan hon gick vidare mot badrummen där uppe.

Olivia log mjukt och smekte hans kind.
" Jag tror jag var mer rädd för åskan än vargarna." Hon log svagt och såg Mi komma in och nickade.
"Okej. Det finns kläder i det rosa rummet. Du får låna av mig." Hon såg sen tillbaka mot Sammy och reste sig.
" Jag ska se om jag kan hitta något. Det ser inte bra ut."

Gabriel svalde hårt, det såg verkligen inte bra ut. Han svalde hårt och reste sig upp och tog Sammy i famnen och la varsamt ned honom på golvet innan han skiftade form. Han gick några varv runt Sammy och puttade honom försiktigt mot fönstret så att månens ljus skulle lysa över honom innan han la sig runt honom för att ge honom värme och närhet. Försökte överföra lite av sin styrka in i honom.

Hon såg oroad ut och tog sedan sig ut till köket. Kom sedan tillbaka med någon slags gröt.
"Jag ska mata honom. Det är en helande massa. Får jag det Gabriel?" Hon visade skålen.
"Sen ska han ligga i sängen däruppe och inte på golvet." Hon sjönk ner intill Sammy och smekte hans kind.

Gabriel såg på hennes gröt och svalde hårt. Han skiftade form och nickade. "Mata honom du. Men sedan ska vi utanför huset. Jag ska tvinga honom att skifta. Månen kommer hjälpa honom."Viskade han och smekte hans panna. Han var kall, så kall. Oroligt svepte han in honom i filtar och drog upp honom i sittande ställning och höll i honom för att stötta honom att sitta.

Hon såg på honom och nickade sakta. Försiktigt matade hon Sammy, masserade hans hals för att få honom att svälja innan hon såg mot Gabriel.
"Så han har fått i sig sin medicin. Du kan ta honom ut nu." Viskade hon och flyttade sig.
"Jag önskar att det finns något jag kan göra mer för honom."

Gabriel nickade sakta. "Tack Olivia. Jag hoppas att det du gjort kommer att göra detta lättare för honom."Viskade han och tog upp honom i famnen och gick ut med honom och placerade honom precis under månskenet. Skiftade form och snuddade vid filtarna med nosen så det skulle gå upp. Han snuddade vid hans panna med nosen för att sedan bita honom i varje handled och fotled och rev honom lätt över hjärtat och ylade sedan. Befallde honom med all sin styrka och vilja att skifta. Det tog en minut, två minuter och sedan tre minuter innan Sammys ögon slogs upp och han började skifta. Det syntes att det var smärtsamt, det hördes och det kändes och det tog för evigt men medan han skiftade så försvann såren Gabriel givit honom och sakta men säkert bettet över magen.