prs yehet & kkaebsong

Blicken vilar på den äldre eleven i tystnad, kalorier? Hur mycket kalorier innehöll vindruvan?
"Jag vill, och behöver inga kalorier," viskar Joshua och sätter sig upp, masserar sina ömma armar. En macka, kanske han kan få upp den igen efteråt utan att Zihao vet. Att sjuttonåringen pratar med Dumbledore är trots allt högst viktigt för att han ska kunna få den hjälp han förtjänar. Joshua suckar tyst och nickar lätt. "Kanske kan ta en halv eller något."

Även om det inte var mycket, så var det i varje fall ett steg på vägen. Det spelade egentligen ingen roll vad det var som Joshua åt, så länge det var mer en vindruva. Just den aspekten hade Zihao verkligen hakat upp sig på. Fy för de där vindruvorna och deras få kalorier.
"Sluta dumma dig, du vet att det är viktigt att äta någonstans djupt därinne", knorrade sjuttonåringen och petade till den yngre mitt på bröstet. Han slängde benen över sängkanten och reste sig upp. Med en grimas sträckte han armarna över huvudet innan han drog på sig byxorna under handduken, som sedan föll till golvet.

Jo, kanske Joshua är dum. För han ser inget problem alls med det han gör. Återigen ställer han sig upp från sin mjuka säng, som fortfarande ser så tilltalande ut, och tvingar på sig en långärmad tröja som slukar hans överkropp. Han har alltid velat gömma sin kropp, eller ja, sen tidigare tonåren, och långa, täckande tröjor är bra på det sättet. Joshua kammar försiktigt igenom sitt hår innan han vänder blicken mot Zihao.
"Jag är nog väldigt dum," mumlar han till sist som svar innan han drar på sig sina skor. "Är du redo för att gå?"

”Du är inte alls dum, bara ibland”, sade Zihao och vände långsamt blicken ner mor sina bara fötter. Han viftade lite på tårna, innan ögonen sakta gled upp mot Joshua.
”Ja, jag är redo, om det är okej att gå omkring utan skor det vill säga”, muttrade han bistert. Skorna stod fortfarande kvar nere i sjukhusflygeln, någonstans under sängen. Varför i all världens namn hade han rusat iväg utan skor? Det var ju bara dumt. Irriterad på sig själv, fiskade han upp skjortan från golvet och drog den på sig. Nåja, han var nästan fullt klädd i alla fall.

"Det är en hel del bättre att gå runt med bara fötter än utan byxor," påpekar Joshua med ett leende innan han tar tag i den äldre eleven hand för att börja gå ut ur sovsalen. "Så vad är du sugen på nu då?"

Zihao frustade till och himlade lite med ögonen, lär Joshua dra med honom utan att protestera.
”Jag vet inte riktigt”, började han fundersamt. ”Kött kanske? Så länge jag slipper ägg så spelar det ingen större roll”, förklarade han och klängde sig fast ännu mer vid sextonåringen. Sällskapsrummet skrämde honom, speciellt efter den obehagliga händelsen under gårdagen. Inte för att han var blyg, men att ha alla ögon riktade på sig själv, uteslutande, var inte en trevlig upplevelse.

Det är annorlunda för Joshua att gå i skolans korridorer när de är nästintill helt tomma, majoriteten av eleverna på lektioner.
"Så du gillar inte ägg?" Frågar sextonåringen med blicken fäst på Zihao när de smyger in i köket. Se där, nu har han lärt sig ännu något nytt.

”Ägg är bland det vidrigaste man kan stoppa i munnen”, muttrade Zihao och rös till. Fy och fasa, han avskydde verkligen ägg. Det spelade ingen roll om de var kokta, stekta eller något helt annat, ägg var Satans illdåd. Som tur var fanns det inga ägg inom synhåll nere i köket, där det myllrade av husalfer som stökade omkring.
”Husalfer är läskiga, de är så många...tänk om de gör revolt? Då är vi alla så gott som döda.”

"Äsch, det är det ju inte allste!" Protesterar Joshua och ruskar på huvudet åt den äldre eleven. Nej, han gillar många typer av tillagad ägg. Sextonåringen blänger på Zihao och knuffar till honom. "De är inte alls läskiga, och jag hoppas att de gör revolt. Du vet, Hermione Granger ar skapat en förening för dem kallad FISA, jag har gått med i den. Dock är jag inte lika engagerad som jag hoppats."

Hade Granger verkligen döpt det till FISA? Det var ju nästan för bra för att vara sant.
"Hon döpte föreningen till FISA? FISA, hör du hur extremt larvigt det låter eller? Inte undra på att du inte engagerar dig", fnös Zihao och slog sig ner på en gammal sliten stol som stod intill väggen. Han lutade sig bakåt mot ryggstödet och slöt ögonlocken. Bra, nu kunde han inte få FISA ut huvudet. Det lät så extremt fånigt att han nästan började fundera på att gå med i föreningen. Frågan var bara om hon ens skulle låta honom? Förmodligen inte.