Divergent (TildeW & Kaninis)

Four gav ifrån sig ett irriterat stönande.

Skylar såg förvånat på Peter när hon kände hans läppar mot hennes. Hon önskade lite att hon hade fått en förvarning så hon hade kunnat fixa till sina torra läppar.

esme kollade på sin bror med ett flin.
" har du något emot vem jag är ihop med eller?" Frågade hon.

Peter log till mot henne.
" förlåt" sa han mjukt.

"Ja..." Sade han.

Skylar stod tyst. Hon visste vad det här innebar, hon hade ett val. Bara gå där ifrån och låtsas som att inget har hänt eller riskera sitt liv.

" jaha men om du faktiskt hade brytt dig om mig som en bror ska kanske jag inte hade gått till Eric för eric bryr sig faktiskt om mig" sa esme och lutade sig mot Eric.

" du får gå om du vill" sa Peter.

"Jag kanske inte är din bror då!" sade Four.

"Peter, jag vill vara med dig. Men jag kan inte berätta det som jag döljer!" sade Skylar.

Esme kollade på four med sårad blick.
" va inte det då" sa hon och började tränga sig mot utgången.

" jag får acceptera det" sa Peter.

Four såg irriterat efter Esme.

Skylar suckade tyst.

Esme kollade snabbt på four med en sårad blick innan hon försvann iväg i folkmassan. Hon hade hoppats på att Eric skulle följa efter henne.

" jag vill inte tvinga dig till något" sa Peter.

"Allting kan gå i kras igen" mumlade Skylar.
Hon såg upp på Peter. Hon önskade att hon kunde säga det.

Esme skyndade sig mot gropen igen där hon alltid gick om hon var ledsen.

Peter sträckte fram sin hand.