D.A:s rollspel

Jag kände hur min trollstav föll till marken. jag plockade snabbt upp den och förstod att det var fara!
-accio koffert, accio kvastar! ropade jag.
jag skrek på mina vänner att komma. alla tog kvast och vi flög iväg! ut från Hogwarts ut och bort! vissa kallade till sig sina saker, andra bara flög. alla landade tillslut utmattade på ett fält.
-Vad ska vi göra nu? frågade Joe.
-Jag vet inte, sa Hermione och skakade på huvudet.

- Jo, nu vet jag! Utropar jag. - Vi flyger till trolldomsministeriet och hämtar hjälp. Det finns säkert någon som kan hjälpa!

Jag fnyser och skakar på huvudet.
-tror du att de skulle hjälpa oss, det är dem vi måste gömma oss för!

jag höll i min kvast och kollade bara surt ner i marken utan att säga något. jag kände mig konstig, jag hade aldrig känt så som jag gjorde nu förut.
"Draco, vad är det?" frågade Hermione oroligt.
jag kollade upp surt på henne utan att säga något.

(nu ska jag duscha men kommer tillbaka snaaaaaaaaart.)

Jag sprang iväg och hämtade min kvast som jag bara använt 5 gånger kanske. Jag stod i astronomitornet berädd att hoppa ut. Det va ren kön känsla att bara sitta uppe på en kvast och flyga fritt som jag älskade. Men så fort jag såg all förödelse så blev jag genast deppig igen.
-Vilka ska flyga till ministeriet? sa Hemiona.
-vilka vill? svarade och frågade jag

jag kollade ner i marken igen. jag ville bara skrika men jag fick inte ut ett ljud ur munnen.

Kriget rasade under mig och här satt jag uppe på en kvast och bara såg på hur Hogwarts långsamt föll...

Jag kände ett hemskt tomt hål i magen. Vad kommer hända med Hogwarts? Jag var rädd att jag i ett ögonblick av galenskap skulle hoppa av kvasten och falla och falla.

jag brydde mig inte längre. fast jag ville. jag vet inte vad som händer med mig.
jag kollade ner på marken under oss.
jag blundade och släppte bara händerna om kvasten.
sen föll jag av.

Jag undrade varför inte någon gjorde något, tills jag insåg att jag var Någon...