Prs med ellisen05

Jag svimma sakta.

Jag ropar på hjälp men ingen hör. Jag känner hur sorgen tar över. Efter att ha suttit och gråtit i ca 1 minut kommer jag på att jag är en häxa.

Mörker, mörker och mörker. Det dansar svaga fläckar runt i mörkret.

Jag använder magi för att föra Tilde in i slottet och till sjukhusflygeln.

Det känns som att jag faller.

Madam Pompfrey lägger Tilde i en säng och börjar mixtra.
" Är det allvarligt?" frågar jag oroligt.
" Tyvärr, ja." svarar madam pompfrey.

Jag faller ett fall som aldrig tar slut, i ett hål utan en botten.

[0.o]

" Du kan bota det va?" frågar jag ororligt.
" Troligen, men allt detta handlar inte om ett slag i huvudet, utan i hjärtat. Har det hänt något pressande på senaste.?" Säger Poppy fundersamt.
" Typ." säger jag oroligt.

Hålet som jag faller i övergår från kolsvart till vitt.

" Då förstår jag. Hon är vaken imorgon men hon kommer troligen ha minnesförlust. Hon kommer minnas det hon inte bryr sig ett dugg om, och hon kommer glömma det som betyder som mest för henne. Men det är bara en teori." säger Madam Pompfrey medans hon går fram och tillbaka och hämtar saker. Jag sväljer. Tänk om hon minns mig. Det betyder ju att hon inte bryr sig ett skit om mig.